Ett freudianskt felbygge?

Denna Rapport från Nya Rossberga tillägnas kompisarna i Fläskets vänner som vid våra möten alltid bjuder på mustiga berättelser från det gamla Horndal med omnejd.

Bilden här nedan visar ett avsnitt av min modelljärnväg "Morshyttan - Rossberga 1959". Platsen är korsvägen, nära mitt barndomshem i Rossberga.

Men några som följer den här bloggen kanske undrar var byarna Morshyttan och Rossberga ligger?

Kartan nedan visar Avesta kommun. Den inringade delen är gamla By socken. I norra delen av socknen ligger bruksorten Horndal och strax söder därom ligger byarna Rossberga och Morshyttan. Man kan nog påstå att det sedan gammalt finns en viss godmodig(?) rivalitet mellan ”bruksarna” och folket utifrån byarna.

I massmedia kan man ibland stöta på begreppet ”freudiansk felsägning”.
Enligt Wikipedia betyder det följande:

En freudiansk felsägning är ett begrepp inom psykoanalysen. Begreppet är uppkallat efter Sigmund Freud. Felsägningen går ut på att en person avser att säga en sak, men av misstag säger något annat. Det av misstag sagda är då, enligt denna teori, det som personen faktiskt menar, på ett semi-omedvetet^[1] plan. 

I Horndal finns kulturgruppen ”Fläskets vänner” där jag är en av tolv medlemmar. Vid våra träffar får jag ständigt gliringar om mitt Rossberga-ursprung. Jag kämpar dock ihärdigt för att få Horndalskamraterna att förstå Rossbergas storhet och stolta historia. En kamp som (hittills) inte krönts med någon som helst framgång…  😠

Nu har jag börjat fundera på om denna kamp avspeglas i mitt modellbyggande. På anläggningen har jag av utrymmesskäl tvingats till vissa justeringar av landskapet jämfört med förebilden. Men är utrymmesbrist hela orsaken? Kanske det i stället handlar om  något man kan kalla ”freudianska felbyggen”? En sorts "hämnden är ljuv".

 Låt mig ta ett par exempel. Vi tittar återigen på bilden från korsvägen vid mitt barndomshem. Vägen till Horndal finns förvisso angiven på vägvisaren….

…men följer man vägen cirka 20 cm i den angivna riktningen mot Horndal, så ser det ut så här:

 Horndalsvägen försvinner alltså rakt in i banvallen!

Men för att undvika missförstånd och missöden har ansvarig myndighet satt upp en informationsskylt.

Nå, hade det varit möjligt att staka ut Horndalsvägen på anläggningen på ett bättre sätt? Ett tvärstopp vid en skylt ser ju inte så snyggt ut. Är detta månne ett exempel på en undermedveten och hämndlysten passning till ”Horndalsmaffian” i Fläskets vänner? Ett ”freudianskt felbygge”, helt enkelt. Det tål att fundera på…

Vi förflyttar oss nu till Rossberga centrum.  Nere till höger i bild ligger före detta Resele-Tidéns diversehandel. Till vänster ser vi centrumets ”landmärke”, det gamla sockenmagasinet. Bortanför magasinet ligger byns intensivaste trafikplats med avtagsvägar till Morshyttan, Horndal, Fornby och By.

Men det är ju bara tre pilar på vägvisaren trots att det är en fyrvägskorsning!

Javisst, och inte nog med det: Hela Horndalsvägen är bortrationaliserad. I stället ligger där mjölnarens lagård. Ännu ett exempel på ”freudianskt felbygge”, antagligen. (Ett tag var jag inne på att låta Horndalsvägen gå rakt igenom mjölnarens dyngstack men det tyckte till och med Freud var lite väl magstarkt.)

Nå, men den höga skorstenen vid horisonten då? undrar kanske någon. Där har du väl ändå tagit med en bit av Horndal? (Och de som hört talas om Freuds drömtydar-symboler börjar nu antagligen att spetsa öronen… Jag är dock ledsen att göra er besvikna. Om sådan symbolik lär ju Freud själv ha sagt: ”Ibland är en cigarr bara en cigarr”, och här är det faktiskt bara frågan om en skorsten. 😉)

Och visst är skorstenen från Horndal. Närmare bestämt martin-skorstenen vid järnbruket.
Men idén är inte min. Nej den kläcktes av min fläskbroder Kjell Gustavsson.  Han tyckte att skorstenen borde sticka upp vid horisonten som en hyllning till min far, tillika Kjells före detta arbetskamrat, Sten Bylén, som jobbade på bruket i nästan fyrtio år.

 Jag nappade direkt på idén och utökade hyllningen till att också gälla Kjell och alla andra som slitit ont på bruket i århundraden.

På bilden nedan ser vi Kjell till höger och infälld nere i hörnet syns farsan inspektera smältan i martinugnen. (Foto från Avesta Tidning)

Högst motvilligt tvingas jag erkänna att skorstenen blev ett blickfång och pricken över i:et i Nya Rossberga. Detta trots att den är från Horndal.

Avslutningsvis kan jag säga att jag är glad att inte behöva ta emot Freud som besökare i ”Morshyttan-Rossberga 1959”.  Risken finns att han  i så fall skulle fiska upp flera pinsamheter ur de djupa gyttjelagren  i byggarens mörka undermedvetna. 😟

Trevlig helg önskar jag alla! (Även kamraterna i Horndal. 😉 )