Staket, grönska och en ”färdig” sektion.

 
Fredag morgon, och det är dags att summera veckans arbete. Någon kanske tycker att det är lite väl tidigt men som pensionär vill jag gärna ha fyradagarsvecka. Plikter, såsom helghandling och städning ska helst vara avklarade på torsdagen, och så är det den här veckan.  Men nog nu om detta.

Efter att banvallen blev klar är det dags att attackera de lösa landskapssektionerna. Nu kan jag hålla till i källar-verkstaden och slipper de vådliga sparkstöttings-färderna genom trädgården. Jag är glad att armar och ben fortfarande är intakta...

Jag beslöt att börja med Nya Rossbergas minsta sektion. En smal ”mellan-väggen-och-spåret"-rimpa, som här ligger beredd att få vegetationen upphottad i paritet med banvallen.

Men efter banan fanns staket på sina ställen och det är bäst att börja med dessa innan man applicerar grönska. Vid den lilla åkerlappen på den här sektionen tänkte jag placera en gammal hederlig gärdsgård. Göran Tholin har en sådan på sin anläggning och till störarna har han kluvit tandpetare. Det kändes avancerat tyckte jag och började fundera på en arbetsskyggare metod. Min blick föll på en bit 0.5 mm faner som jag haft hängande i verkstaden i evigheter. Skulle man kunna skära gärdsgårdsstörar av denna? Fram med stållinjal och brytbladskniv.

Till en början skar jag 1 mm breda remsor men jag märkte strax att de blev för breda. Skulle faneren hålla ihop om jag skar remsor på 0.5 mm? Jodå, faneren var tät och bra så nu fick jag alltså gärdsgårdsstörar som var ungefär 0.5 x 0.5 mm.  Jag gjorde en figurformad ritning, klistrade över dubbelhäftande tejp, placerade ut de liggande störarna och sedan var det bara att limma dit de vertikala störarna.

På nästa bild kollar jag passformen. Fortfarande tycker jag att störarna ser lite för tjocka ut.

Men det kanske ser diskretare ut när störarna blir lite grå-åldrade?

Ja, nu tycker jag att de är ”good enough”, för att citera gurun Allen McLelland.

Vad gäller gärdsgårdar har jag inga bildbevis på förekomsten av sådana längs banan men beträffande annan stängsling kommer här ett par bilder. Först från den då nyss upprivna banan, strax söder om Tyskbo. Här ser vi ett vanligt trådstängsel till höger om banan. (Foto: Martin Englund)

Den här bilden (från Olle Hägg) har vi sett tidigare. Notera det enkla trästaketet mot banvallen.

 Jag har tillverkat stängselmaterial för hela den sträcka som ska stängslas och gjort en komihåg-skiss för hur jag ska fördela de olika stängselvarianterna.

  Det blir alltså gärdsgård på flera ställen. I högen till höger här nedan ligger också stolpar till trådstaket och längst ner ligger målad rundstav i styrén till staketet vi ser på Olle Häggs bild.

Det här med grönskan på anläggningen tycker jag är marigt. Visserligen är jag från rena bondvischan men mitt naturintresse är inte tillräckligt stort för att jag ska kunna återge naturen "naturlik" på anläggningen. Det blir mest en sorts gissnings-odefinierad "sallad" som jag lite planlöst applicerar. 

Egentligen är det bara två växter på anläggningen jag hittills kunnat artbestämma: Björkarna (av häckspirea) och granarna (av garn). Ingen av dessa två typer pallar för en solitärgranskning och borde förstås så småningom ersättas med bättre grejer.

Men jag fick ett tips från hjälpsamma kamrater på Svenskt MJ-forum, om en blomma som är lättillverkad och som jag kan briljera med ifall någon besökare frågar. Då kan jag dra till med:
 "Jo, det där, ser du, är rallarros. Den kallas även mjölkört och kan bli över en meter hög. Den växer vilt på obrukad mark. De ska inte förväxlas med lupiner som finns i flera färger men blir betydligt mindre”.

Nedan ser vi en bild från tillverkning av rallarrosen. Vill man veta mera kan man gå in på den här länken till Svenskt MJ-forum:
https://www.svensktmjforum.se/forum/index.php?topic=23425.850

Japp, då var den här sektionen åtgärdad och ligger och väntar på att placeras på anläggningen. Notera att jag dristat mig att plantera lite blå blommor (blåklockor/blåklint/midsommarblomster?) på ett par ställen. Kameran är överkänslig för den blåa färgen som tack och lov är betydligt mindre lysande i verkligheten.

…och här har vi sektionen på plats. (Närbilden är knappast smickrande för min bakgrundsmålning. Här finns förbättringspotential.)

Rallarrosor i närbild. De bör nog förtätas något.

Och ladan insvept i grönska.

Ladans förebild ligger inte alls efter Näsbanan i Rossberga. Den ligger i stället efter den gamla smalspåriga järnvägen Näs-Morshyttan (1876 -1921). Från det jag cyklade på den banvallen som grabb har jag varit fascinerad av ladan och eftersom jag är kung i mitt rike har jag placerat den i ett eget litet ”tittskåp” efter ”fel” järnväg. Men jag har fått krympa ner den rejält. Här har vi i alla fall förebilden.

Men var på anläggningen ligger nu detta tittskåp?
Jo, som vi ser på denna märkligt exponerade bild (solnedgång?) ligger ladan mellan småskolan och Rappens i den något förvridna geografin i Nya Rossberga.

Det här var alltså den första ”färdiga” lösa sektionen i Nya Rossberga. Nu är det bara 14 sektioner kvar. Alla större och komplexare än den jag just färdigställt.

Färdig och färdig, förresten….
Som jag tidigare sa borde jag förstås också ersätta spiréa-björkar o garnar med lite hävligare grejer. Men det får vänta. Träden är ju rätt enkla att byta ut utan att göra våld på resten av landskapet. De står bara nedstuckna i cellplasten och omplanteringen är därför en baggis. Det är själva tillverkningen och mängden  som är stötestenen...😟

Ja, det var det hela för denna gång. Nu är det bara att bestämma vilken sektion som står på tur att få staket- och vegetationskomplettering. Återkommer förstås om detta så småningom.

Om någon till äventyrs skulle ha missat det, så kan jag upplysa om att det också finns rörliga bilder från trettondagshelgen där jag beskriver vad jag förväntar mig inför 2023, vad gäller hobbyarbetet. Länken nedan!

Trevlig helg!