Onödiga detaljer, eller...?

 

Vad ser man egentligen i ett modellandskap?

I mitt förra blogginlägg visade jag en lista på detaljer som ska komplettera Markusbo, och konstaterade att:

- Flera av punkterna på listan är förstås av typen ”endast byggaren själv lägger märke till dem”.

När jag tittar tillbaka på vad jag hittills har byggt hittar jag mängder av sådana detaljer. Här några exempel:

Vi börjar med att titta på uthuset vid mitt barndomshem. Lutad mot gaveln står den stubb-brytare som farsan byggde för att lägga ner betongringar i vår brunn. Stubb-brytaren måste förstås vara med på modellen! Visst, bara att leta fram passande kugghjul och styrenlister och sätta igång. Hur lång tid det tog minns jag inte men det var knappast gjort på en kafferast…

Och här har vi uthuset på betraktningsavstånd på anläggningen. Ännu har ingen besökare harangerat stubb-brytaren….😟

Här har vi kvarnbyggnaden i Rossberga, redo att placeras ut i landskapet.

På förebilden finns en sorts ankarjärn i hörnen.

Det fixar jag väl lätt med några bitar av mässingstråd. Bara att böja till och banka platt.

 

Och här har vi kvarnen i sin miljö. Visst blev det bra med ankarjärnen? 😉

På vedbodväggen i Rossberga hade farsan monterat upp ett rörskruvstycke. Någon timmes styrénslöjd och det finns även på modellen.

Här zoomar vi ut. Vem ser skruvstycket?

Vad kommer nu? Jo, det är insidan på sockenmagasinet i Rossberga. Fönstren har galler och det måste givetvis också modellen ha.

Det blev väl inte så pjåkigt?

Vad vore väl den här vyn utan fönstergallren…? 😎

Barndomshemmet ”Rangelänge”. På södergaveln satte morsan tidningar i fönstren för att skydda blommorna.

På anläggningen ser kåken ut så här. Kan ni tänka er den här vyn utan tidningarna?😂

På godsmagasinet i Morshyttan hänger egendesignade och datautskrivna affischer om traktens nöjesutbud sommaren 1959.

Här har vi en vy över stationsområdet. Lägger någon märke till affischerna, månne?

Pojken på staketet ska föreställa undertecknad som står och väntar på att få se att tåg.

Och här har vi honom på betraktningsavstånd. Hittills har ingen besökare upptäckt den lille parveln förrän jag pekat ut honom.

Slutligen har vi en bild från trädgården vid Lindmarks i Morshyttan. Farsan, morsan, syrran Sonja och hunden Topsy sitter vid trädgårdsmöbeln. Einar Andersson fotograferar.

Och här har vi bilden som blev tagen vid tillfället.

Det man som betraktare vanligen ser är det här, alltså huset Lindmarks på ganska stort avstånd.

Jag brukar uppmana besökare att kliva så nära man kan och beskriva vad man ser. Då kommer man ungefär så här nära.

Men ofta kan man inte, trots mitt utpekande och mina ledande frågor, se att det är en scen med fotografering. Att någon ”för egen maskin” skulle uppmärksamma scenariot kan man bara drömma om.

Då kan man ju fråga sig varför man lägger tid på sådant här. Ett svar är just att det kan vara kul att fästa betraktares uppmärksamhet på detaljer de inte upptäckt själva. Det blir ett litet överraskningsmoment, så att säga.

”Detaljerna gör helheten” brukar det heta och vad menar man då med det?
I det här sammanhanget tycker jag att det betyder att fast man inte noterar varje enskild detalj så ger de tillsammans ett allmänt intryck av hög detaljeringsgrad.

Ett annat, ganska självklart, svar är att det helt enkelt är kul att pyssla och lösa problem och det är väl det som är meningen med en hobby?

Ja, det var några exempel på ”onödigt arbete” i landskapsbygget men hittills har det ändå handlat om detaljer som är möjliga att se om man får dem påpekade.

Men det lär också finnas stollar som bygger hus med detaljerade baksidor trots att husen ska stå mot en vägg och det därför är omöjligt att se baksidorna! Dessa byggare hävdar dessutom ofta att modellhus ska ha en baksida, oavsett om den går att se eller ej. Enligt deras logik är alltså både Mona Lisa och Damen med slöjan undermåliga konstverk eftersom Da Vinci och Roslin underlåtit att måla damernas nackar på baksidan av tavlorna.  Ack ja…

Hur går det då med uppgraderingen av Markusbo?
Jodå, man kan säga att jag för närvarande brottas med ”blomsterfrågan”. Mera om den i nästa avsnitt.

Hoppas vi ses på Hjulmarknaden i morgon, alltså 26 november 2022.