Några jordade kåkar
Dags för årets första bloggrapport.
Den som såg min nyårsfilm kanske erinrar sig mitt nyårslöfte. Det första jag
lovade att göra var att ”jorda” husen Östlunds och Björkmans. Det är nu gjort.
Här står de fyra hus det är frågan om på plats i förgrunden.
Men innan dess var det en hel del jobb…
Det gäller ju att se till att husen hamnar ordentligt i våg. Jag brukar förlägga mina sektionsarbeten till källarverkstaden där en skiva på kombimaskinen får fungera som bord. Det finns dock en nackdel med detta bord och den nackdelen ser vi vid pilen.
Verkstaden fungerade tidigare som garage och hela golvet
faller mot den golvbrunn som på bilden är täckt av en spånskiva. Kombimaskinen
står alltså lite på sniskan och det är ju inte så praktiskt när man ska justera
in husen i våg.
Stationshusets golv är dock tack och lov i våg. Under visningssäsongen är hela golvytan fri, utan några avställningsytor, men nu har jag ställt in tre rejäla bord, justerade i exakt samma höjd, inför det kommande halvårets arbete.
Det är de tre främre mockuperna här som nu ska
ersättas med ”riktiga” modeller. (Plus ett litet annex till logen.)
Det handlar alltså om två sektioner som här är lagda intill
varandra på arbetsborden. Huset i förgrunden är Björkmans och det ska förstås
INTE stå på den platsen. Nej, det ska stå vid pilen på andra sidan vägen där
schaktningsarbetet just påbörjats.
I botten på urschaktningen skruvar jag i tre skruvar som
husgrunden ska vila på.
Med hjälp av skruvarna i botten kan jag justera in husets
”höjd över havet”. Sedan finjusterar jag
avvägningen med ett litet vattenpass.
Men innan jag gör något ytterligare kollar jag att kåkarna också är i våg när jag lägger i sektionerna på anläggningen. Oförklarliga saker händer ju ibland, som vi alla vet, men den här gången verkade det stämma…
Men nu måste terrängen spacklas upp mot husens framkant. För
detta, lite slaskiga arbete, tar jag ner sektionerna i verkstaden.
Ja, nu verkar det stämma.
Här är grönskan applicerad och husen på plats på
anläggningen. Jämför gärna helhetsintrycket med den förra bilden.
MEN, utvecklingen går framåt och jämfört med den ”luftiga” grönska
som man ser på till exempel Janne Gissbergs moduler så känns innehållet i mina
gamla Woodlandspåsar rätt klumpigt. På den här nutida förebilden kan vi se hur
slyn kryper högt upp på väggarna. Visserligen tror jag att man i allmänhet höll
efter växtligheten mera samvetsgrant 1959 men slyn växer snabbt så viss
sly-invasion bör ha förekommit även då. Luftig sly, som på bilden nedan, vill
jag alltså så småningom ha även på min anläggning, men innan jag försöker mig
på det vill jag ha alla hus klara.
För övrigt kan man konstatera att det ännu inte finns ett
enda gårdsträd i nya Rossberga. Även dessa ska jag så småningom försöka fixa
till enligt ”luftighets-principen”, men först alla hus, som sagt.
En detalj som jag minns från barndomen är den stora
halmstack som fanns mellan vägen och logen. Den måste givetvis finnas med och en
halmstack är väl inte så märkvärdig att fixa till..? Nja…
Jag gjorde en stomme av cellplast, dränkte in den med lim
och strödde över sönderklippt lin. På betraktningshåll såg den inte riktigt ut
som en halmstack. Mera som en ljusbeige klump. För att råda bot på detta torrborstade
jag halmstacken med en ljusare nyans och då blev det så här. I närbild ser tyvärr
halmen ut som grova rep som slingrar sig över stacken.
På lite längre avstånd tycker jag ändå att halmstacken ser
bättre ut nu, trots att halmen är överdimensionerad. Det här fenomenet är ju
känt från konstsammanhang. Om man betraktar en tavla på så nära håll att man
ser varje penseldrag så riskerar man att helhetsintrycket saboteras. Det gäller alltså ibland att man får bestämma sig för om man vill bygga för foton eller om man vill bygga för irl-betraktare.
På bilden ovan ser man också att åkerlappen nedanför logen
stupar brant nedåt. Så är det inte i verkligheten men eftersom längdperspektivet
är mera hoptryckt än höjdskillnaden går denna oriktighet inte att undvika.
Tvivel
Eller varför inte utnyttja sådant jag redan byggt? Jag hade
ju till exempel kunnat försöka använda mina Hedemoradioramor som är i rätt skala (1:87) och med
detaljeringen redan färdig.
Tänk vad enkelt att ställa upp dioramorna på en hylla efter
långväggen, trycka upp en bakgrund med Hedemoramotiv och låta tågen passera i
förgrunden….
Men nu har jag tagit det forcerade perspektivet i båten och då gäller det att ro det i land.
Jag vet också att OM jag valt en annan lösning
skulle det gnaga i mig hela tiden: ”Borde jag ändå inte försökt att på något
sätt avbilda Rossberga med åsen, Näsbanan, husen och ån?”
Nyårslöftet
Den som såg min nyårsfilm kanske erinrar sig att jag avgav
ett nyårslöfte?
När å-projektet är klart ska jag byta ut de fyra inringade mockuperna här nedan mot ”riktiga” modeller…
…och när dessa hus är byggda och jordade är alltså årets
nyårslöfte uppfyllt, men det är långt dit.
Ja det här blev ett (alltför) långt inlägg som tagit sin modiga tid att tota ihop. Man kan ju undra hur många som orkat hänga med ända hit.😟 Nätet är ju flyktigt och jag vet själv hur lockande det är att klicka bort sig om något upplevs alltför långrandigt. Till bygg-tvivlen jag redovisat här ovan kan ju tillfogas att jag ibland även tvivlar på om den tid jag lägger ned på blogg, Facebook och Youtube-produktioner är rimlig. Tänk hur långt jag skulle ha hunnit om jag i stället lagt ner den tiden på att bygga på anläggningen. Men nätkontakterna är ändå ett mervärde i hobbyn som jag nog inte vill vara utan.
Annars känns det, i ett grått januari när det stora vemodet
rullar in, som att man i likhet med större delen av befolkningen sitter lite
passiv och väntar på att vaccinet ska möjliggöra ett normalt liv och ett
normalt hobbyutövande så småningom. Förhoppningsvis ska det väl bli möjligt att
under andra halvåret ta emot en del besök i Lilla Morshyttan. I så fall kommer
jag att prioritera redan utlovade besökare. Jag vill även undvika att boka upp
mig alltför mycket eftersom jag själv också har en del jag vill göra när jag så
småningom kan vandra ut i samhället.
Något att se framemot, tusen tack....
SvaraRaderaToppen jobb som vanligt :)
SvaraRaderaVilken härlig upplevelse, tack!
SvaraRaderaTack för generösa kommentarer!
SvaraRaderaKul att ni hänger med. :-)
En fantastisk symbiose mellom landskap, bane og bygningene. Grundarbeidet med solid dokumentasjon, stor skikkelighet i handverket og kreativitet gjør dette til absolut "top notch". Din blogg er forbildelig med beskrivelser og fotos. Sterk inspirasjon for mange av oss :-)
SvaraRaderaArne L
Tack för dina vänliga ord, Arne. Kul att du följer bygget!
RaderaTack Sture, fantastiskt vackert!
SvaraRaderaTack för det! :-)
RaderaFantastisk noggrannhet som vanligt Sture! Imponerande! Jag hoppas jag är en av dom som kan/får besöka dig senare i år. Hlsn Anders
SvaraRaderaTack, Anders! :-)
RaderaVi håller tummarna för sommaren. ;-)
Magnefikt. Tack för att vi får följa ditt verk😊. Lars-Göran Almeby
SvaraRaderaKul att du hänger med, Lars-Göran! Att du har lokalkännedom är ju lite extra kul. :-)
RaderaFantastiskt Sture! alltid lika spännande och intressant att följa ditt bygge, inlägg och filmer. Det är ett tids historiskt verk av klass som du bygger upp. Kombinationen av gamla o nya bilder, filmer med strövtåg i förebilden ger ett fantastiskt liv åt ett stycke historia och livsöden👍
SvaraRaderaMycket bra Jobbat👍
Med vänlig hälsning,
Torsten W
Tack för det, Torsten! :-)
RaderaJa, Nya Rossberga är ju lika mycket ett hembygdsprojekt som ett modellbygge.
Torsten W:s kommentar är en bra sammanfattning av och hur även jag upplever ditt "modellerande".
SvaraRaderaMkt intressant att följa denna omvandling av verklighet till modell.
Lev väl!
Tommy(SWJ)
Tack, Tommy!
RaderaJa, vi får försöka leva väl trots denna, den bistraste av årets månader, och en förlamande pandemi. Men det kommer andra tider... :-)