Några jordade kåkar

 

Dags för årets första bloggrapport.
Den som såg min nyårsfilm kanske erinrar sig mitt nyårslöfte. Det första jag lovade att göra var att ”jorda” husen Östlunds och Björkmans. Det är nu gjort. Här står de fyra hus det är frågan om på plats i förgrunden.



Men innan dess var det en hel del jobb…

Det gäller ju att se till att husen hamnar ordentligt i våg. Jag brukar förlägga mina sektionsarbeten till källarverkstaden där en skiva på kombimaskinen får fungera som bord. Det finns dock en nackdel med detta bord och den nackdelen ser vi vid pilen.




Verkstaden fungerade tidigare som garage och hela golvet faller mot den golvbrunn som på bilden är täckt av en spånskiva. Kombimaskinen står alltså lite på sniskan och det är ju inte så praktiskt när man ska justera in husen i våg.

Stationshusets golv är dock tack och lov i våg. Under visningssäsongen är hela golvytan fri, utan några avställningsytor, men nu har jag ställt in tre rejäla bord, justerade i exakt samma höjd, inför det kommande halvårets arbete.




Det är de tre främre mockuperna här som nu ska ersättas med ”riktiga” modeller. (Plus ett litet annex till logen.)




Det handlar alltså om två sektioner som här är lagda intill varandra på arbetsborden. Huset i förgrunden är Björkmans och det ska förstås INTE stå på den platsen. Nej, det ska stå vid pilen på andra sidan vägen där schaktningsarbetet just påbörjats.




I botten på urschaktningen skruvar jag i tre skruvar som husgrunden ska vila på.





Med hjälp av skruvarna i botten kan jag justera in husets ”höjd över havet”.  Sedan finjusterar jag avvägningen med ett litet vattenpass.





Simsalabim – huset på plats.




OK, Björkmans gick att få ner i backen utan större ”miljöpåverkan”. Östlunds är ju ett större projekt så där kan jag nog inte räkna med att det ska gå lika smärtfritt, men vi får väl se…
Och som jag misstänkte så kommer logens framkant att sväva i luften.  Det blir liksom en ”extra källarvåning”. Jag kan heller inte justera detta genom att sänka hela byggnaden för då kommer den bakre delen att hamna under marknivån.




Men innan jag gör något ytterligare kollar jag att kåkarna också är i våg när jag lägger i sektionerna på anläggningen. Oförklarliga saker händer ju ibland, som vi alla vet, men den här gången verkade det stämma…




Men nu måste terrängen spacklas upp mot husens framkant. För detta, lite slaskiga arbete, tar jag ner sektionerna i verkstaden.





Ja, nu verkar det stämma.







Kåkarna på plats på sina nedgrävda och uppspacklade grunder. Ingen extra källarvåning längre. (Jag tycker bilden också illustrerar bakgrundens betydelse vid ett modellbygge, he, he….)




Här är grönskan applicerad och husen på plats på anläggningen. Jämför gärna helhetsintrycket med den förra bilden.




Grönskan, ja…
Jag vill ju i möjligaste mån ha anläggningen ”visningsbar” men samtidigt vill jag inte snöa in för mycket på detaljerad grönska. Den grönska vi ser på bilderna är från Woodland Scenics. Deras material känns förvisso revolutionerande om man jämför med ”mossa och färgat sågspån” som man läste om i barndomens ”Tåg 7-77” från 1956.





MEN, utvecklingen går framåt och jämfört med den ”luftiga” grönska som man ser på till exempel Janne Gissbergs moduler så känns innehållet i mina gamla Woodlandspåsar rätt klumpigt. På den här nutida förebilden kan vi se hur slyn kryper högt upp på väggarna. Visserligen tror jag att man i allmänhet höll efter växtligheten mera samvetsgrant 1959 men slyn växer snabbt så viss sly-invasion bör ha förekommit även då. Luftig sly, som på bilden nedan, vill jag alltså så småningom ha även på min anläggning, men innan jag försöker mig på det vill jag ha alla hus klara.





För övrigt kan man konstatera att det ännu inte finns ett enda gårdsträd i nya Rossberga. Även dessa ska jag så småningom försöka fixa till enligt ”luftighets-principen”, men först alla hus, som sagt.

En detalj som jag minns från barndomen är den stora halmstack som fanns mellan vägen och logen. Den måste givetvis finnas med och en halmstack är väl inte så märkvärdig att fixa till..? Nja…

Jag gjorde en stomme av cellplast, dränkte in den med lim och strödde över sönderklippt lin. På betraktningshåll såg den inte riktigt ut som en halmstack. Mera som en ljusbeige klump. För att råda bot på detta torrborstade jag halmstacken med en ljusare nyans och då blev det så här. I närbild ser tyvärr halmen ut som grova rep som slingrar sig över stacken.




På lite längre avstånd tycker jag ändå att halmstacken ser bättre ut nu, trots att halmen är överdimensionerad. Det här fenomenet är ju känt från konstsammanhang. Om man betraktar en tavla på så nära håll att man ser varje penseldrag så riskerar man att helhetsintrycket saboteras. Det gäller alltså ibland att man får bestämma sig för om man vill bygga för foton eller om man vill bygga för irl-betraktare.



På bilden ovan ser man också att åkerlappen nedanför logen stupar brant nedåt. Så är det inte i verkligheten men eftersom längdperspektivet är mera hoptryckt än höjdskillnaden går denna oriktighet inte att undvika.



Tvivel

Att försöka få ”lekhörnan” att se ”rossbergsk” ut, med forcerat perspektiv, är inte det lättaste. Sluttningarna blir branta, åkrarna blir pyttesmå, övergången till bakgrunden blir på sina ställen inte trovärdig. Husen i ”flexibel” skala gör att det blir svårt att hitta tillbehör i rätt storlek. 
Om jag skulle byggt utan topografi-förebild skulle jag utformat landskapet på ett helt annat sätt. Jag hade kunnat undvika oönskade störtloppsbackar och jag hade kunnat bygga alla hus i skala 1:87 och inte behövt dammsuga marknaden efter bilar och människor i mystiska skalor.




Eller varför inte utnyttja sådant jag redan byggt? Jag hade ju till exempel kunnat försöka använda mina Hedemoradioramor som är i rätt skala (1:87) och med detaljeringen redan färdig.



Tänk vad enkelt att ställa upp dioramorna på en hylla efter långväggen, trycka upp en bakgrund med Hedemoramotiv och låta tågen passera i förgrunden….

Men nu har jag tagit det forcerade perspektivet i båten och då gäller det att ro det i land. 

Jag vet också att OM jag valt en annan lösning skulle det gnaga i mig hela tiden: ”Borde jag ändå inte försökt att på något sätt avbilda Rossberga med åsen, Näsbanan, husen och ån?”


Nyårslöftet

Den som såg min nyårsfilm kanske erinrar sig att jag avgav ett nyårslöfte?

Steg ett i detta löfte var att jag skulle plantera husen Östlunds och Björkmans. Det är alltså gjort nu.
Nästa steg blir att ”fylla vatten” i ÅrängsTäftån. Partiet med vattenfall och damm vid kvarnen blir intressant att försöka få till. Till min hjälp har jag bland annat nedanstående bilder.







När å-projektet är klart ska jag byta ut de fyra inringade mockuperna här nedan mot ”riktiga” modeller…



…och när dessa hus är byggda och jordade är alltså årets nyårslöfte uppfyllt, men det är långt dit.

 

Ja det här blev ett (alltför) långt inlägg som tagit sin modiga tid att tota ihop. Man kan ju undra hur många som orkat hänga med ända hit.😟 Nätet är ju flyktigt och jag vet själv hur lockande det är att klicka bort sig om något upplevs alltför långrandigt. Till bygg-tvivlen jag redovisat här ovan kan ju tillfogas att jag ibland även tvivlar på om den tid jag lägger ned på blogg, Facebook och Youtube-produktioner är rimlig. Tänk hur långt jag skulle ha hunnit om jag i stället lagt ner den tiden på att bygga på anläggningen. Men nätkontakterna är ändå ett mervärde i hobbyn som jag nog inte vill vara utan.

Annars känns det, i ett grått januari när det stora vemodet rullar in, som att man i likhet med större delen av befolkningen sitter lite passiv och väntar på att vaccinet ska möjliggöra ett normalt liv och ett normalt hobbyutövande så småningom. Förhoppningsvis ska det väl bli möjligt att under andra halvåret ta emot en del besök i Lilla Morshyttan. I så fall kommer jag att prioritera redan utlovade besökare. Jag vill även undvika att boka upp mig alltför mycket eftersom jag själv också har en del jag vill göra när jag så småningom kan vandra ut i samhället.

God fortsättning på det nya året!


Kommentarer

  1. Något att se framemot, tusen tack....

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig upplevelse, tack!

    SvaraRadera
  3. Tack för generösa kommentarer!
    Kul att ni hänger med. :-)

    SvaraRadera
  4. En fantastisk symbiose mellom landskap, bane og bygningene. Grundarbeidet med solid dokumentasjon, stor skikkelighet i handverket og kreativitet gjør dette til absolut "top notch". Din blogg er forbildelig med beskrivelser og fotos. Sterk inspirasjon for mange av oss :-)
    Arne L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord, Arne. Kul att du följer bygget!

      Radera
  5. Tack Sture, fantastiskt vackert!

    SvaraRadera
  6. Fantastisk noggrannhet som vanligt Sture! Imponerande! Jag hoppas jag är en av dom som kan/får besöka dig senare i år. Hlsn Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anders! :-)
      Vi håller tummarna för sommaren. ;-)

      Radera
  7. Magnefikt. Tack för att vi får följa ditt verk😊. Lars-Göran Almeby

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hänger med, Lars-Göran! Att du har lokalkännedom är ju lite extra kul. :-)

      Radera
  8. Fantastiskt Sture! alltid lika spännande och intressant att följa ditt bygge, inlägg och filmer. Det är ett tids historiskt verk av klass som du bygger upp. Kombinationen av gamla o nya bilder, filmer med strövtåg i förebilden ger ett fantastiskt liv åt ett stycke historia och livsöden👍
    Mycket bra Jobbat👍
    Med vänlig hälsning,
    Torsten W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Torsten! :-)
      Ja, Nya Rossberga är ju lika mycket ett hembygdsprojekt som ett modellbygge.

      Radera
  9. Torsten W:s kommentar är en bra sammanfattning av och hur även jag upplever ditt "modellerande".
    Mkt intressant att följa denna omvandling av verklighet till modell.
    Lev väl!
    Tommy(SWJ)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tommy!
      Ja, vi får försöka leva väl trots denna, den bistraste av årets månader, och en förlamande pandemi. Men det kommer andra tider... :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?