Ett videoprojekt om förebild och modell. Del 1 av 10.

 





Nu har styrénkniven fått vila i drygt tre veckor. Det har däremot inte videokameran.
Nej, kameran och jag har (på begäran!) vandrat runt i Rossberga och kollat att kartan stämmer med anläggningen.

Nya Rossberga är nu alltså dokumenterat på samma sätt som Lilla Morshyttan dokumenterades 2013 i serien ”Strövtåg i förebilden”. Jag kan väl konstatera att för mig förhåller sig videofilmandet numera lika självklart till modelltåg, som tonic förhåller sig till gin.

Vilka kan då tänkas vara intresserade att titta på den här serien? Tja, förhoppningsvis några av mina MJ-kamrater men jag vet att jag även har en del tittare från gamla By socken.

Serien är knappast någon hisnande filmisk upplevelse.😟 Nej jag kör min gamla vanliga stil, lite som ett upphottat ”föredrag med skioptikonbilder” i Rossberga Blåbandslokal på femtiotalet.

När jag tittar på klippen märker jag att de många inzoomningarna kan bli lite tjatiga men de är ett effektivt sätt att visa var vi befinner oss. Som gammal skollärare vill jag förstås hålla i en pekpinne men nu har jag blivit modern och använder kamerans zoomfunktion i stället.

Hur är då serien upplagd? Min strävan har varit att den inte ska kännas som ”Min gamla blogg, nu även på film!”. Jag hoppas att jag i alla fall hittat några nya vinklingar.

En del av er har kanske hört talas om min ”femminuters-regel” vad gäller filmlängd. Den går i korthet ut på att jag tänker mig att många kommer till sitt jobb, slår på datorn och går och hämtar en kopp kaffe. Medan man smuttar på kaffet tittar man lite på fejjan. Om man då hittar en film på tre-fyra minuter tycker man nog att man kan titta på den med gott samvete. De filmer som drar iväg upp mot tio minuter börjar däremot närma sig samvetsgränsen och då kanske man avstår att titta, och glömmer sedan bort filmen.

I den här serien är alla avsnitt längre än fem minuter.  Jag satsar därför på att lägga ut avsnitten på lördagsmorgnar då man troligtvis har mera tid och inte tyngs av ett ömt samvete….
Jag kan dessutom berätta att inget av avsnitten heller är längre än tio minuter.


Ja, det var en liten beskrivning av mitt videoprojekt och tankarna där bakom. Den som tycker att det verkar uthärdligt är välkommen att klicka på länken nedan så kommer man direkt till ”Strövtåg i avbilden” del 1.





Kommentarer

  1. Det var en trevlig mysfilm det här. Tyvärr kunde jag inte riktigt se likheterna i naturen mellan Stures fantastiska anläggning och verkligheten, så jag utgår från att Stures tolkning är det korrekta och att verklighetens utformning så att säga är mer föränderligt och ändras över tid. Iaf så var det en väldigt trevlig dokumentär. Dessutom var den musikaliska avslutningen enastående. Tack Sture Bylén för allt du gör för att bevara kulturskatterna i vårt land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst Stehn, du vet ju att "det är kartan som gäller.
      Och vad gäller "kulturskatterna" så utgår jag från att det är dragspelsmusiken du syftar på.

      Radera
  2. Fantastiskt bra Sture. Grattis till ännu en intressant produktion. Och den musikaliska avslutningen är pricken över i: et tycker vi i Småskolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Hasse! Ja, en video utan dragspel känns ju inte riktigt komplett... ;-)
      Och serien kommer att innehålla en dramaturgisk stegring når toppen i avsnitt 9.

      Radera
  3. Riktigt glädjande att skåda en video från Morshyttevisionen som fokuserade på järnväg - det är väl ändå den som är grundfundamentet i modelljärnvägandet! 😁

    Så här blir det fem (av fem möjliga) rälsspikar i betyg - det plågsamma ljudförsöket i slutet till trots (men här måste jag säga att Djefvulens musikinstrument trots allt tillförde ett mervärde, dess massiva oljudsmatta dränkte den fram"sjungna" icke pk-texten till fullo)!

    En eloge även för det utsökta valet av vinjettmusik, salig Jan Johanssons pianotoner i "svenk folkjazz-ton" kan man aldrig höra för mycket av!  

    Näsbanan ja, den måste ju förstås "skogsmullas" med kameran i sin helhet vid tillfälle - att söka spår efter gamla nedlagda och upprivna järnvägar håller på att utvecklas till en ny passion hos undertecknad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, Mats, jag erbjuder förstås en guidad tur längs denna klassiska bana.

      Radera
  4. Vilken härlig rundvandring i verkligheten Tack Sture för en fin video med musik.

    SvaraRadera
  5. Ja-a, Sture! Du kan verkligen få din forna hembygd att framstå som vilken sevärd turistattraktion som helst med all fakta och dina målande berättelser om den gamla goda tiden! Trist då att den nya banan inte ens fick fylla 35 innan den revs bort, men så kan det bli! Man kan misstänka att antalet dagsturister i trakten kommer att öka något efter alla dina små matnyttiga filmer, för visst är det så att man får ett helt annat perspektiv av att själv kunna vara på plats och uppleva alla attraktioner som du förmedlar! Tack för ännu ett givande avsnitt, så visst ser man framemot fler! 😁
    Micke i Lysekil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, Micke, din vision om Rossbergas dragningskraft som turistattraktion verkar kanske inte heeelt realistisk. :-)
      Men tack för dina vänliga ord och reflektioner!

      Radera
    2. Hmm... Dock nämnde jag inte hur många extra som kan väntas till bygda´ men kanske en handfull iallafall! 😁 I trakter som dessa som numera har mer snårskog och något mindre mänsklig aktivitet kan man nog bjärt konstatera att "det var bättre förr"... ...men publiken kan säkert i filmerna urskilja lite lingonris och en o annan slånbärsbuske här och där som kan locka till lite plock där ute i nejderna! Själv undrar jag mest här på hemmaplan var tusan jag hittar närmaste, hyfsat lovliga häckspirea! Ett detektivarbete som helt klart kräver sin man! 😁

      Radera
    3. Kanske att häckspiréan är vanligare här uppe och kanske att den var vanligare förr. Men här kan man i alla fall hitta mängder vid gamla boplatser där de känns nästan "invasiva".

      Radera
  6. Godafton Sture, härligt att få luta sig tillbaka en liten stund och njuta av dina trevliga broderingar av historierna om och kring din hembyggd. Vi är många nu som ser fram emot långfilmsdebuten. ;-) Det är i alla fall härligt när du visar och blandar in gamla bilder från svunna tider, det blir som en tidsmaskin. Du kanske inte vill hålla med till 100%, men jag tycker dina små mästerverk till filmer är riktigt proffsiga. Jag vet att det är en del jobb bakom varje avsnitt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord, Simon. Du är en riktig gentleman! :-)
      Visst, filmandet har blivit en andra-hobby för mig och precis som i huvudhobbyn lägger man ner mycket tid, pysslar ihop och detaljerar för att få till en hyfsad helhet.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?