Ett färdigt spannmålsmagasin

I min hand håller jag alltså magasinet i Rossberga. Enligt min vän Staffan Granath i Rossberga upprättades stadgarna för spannmåls- och krutmagasinet 1753. Det har med andra ord några år på nacken. Vid några tillfällen har jag hört folk fundera om magasinet möjligen varit fängelse eftersom det har galler för fönstren. Men nej, i det här fallet är gallren till för att folk inte ska ta sig in.


Här ser vi magasinets placering i byn och betraktningsvinkeln på anläggningen.


Ok vi tittar på modellen från några olika håll. Att fotografera den här modellen var inte helt enkelt. Det skarpa led-ljuset i min fotobox gjorde att de vita partierna blev rätt urgröpta. Jag har därför försökt dra ner högdagrarna i bildbehandlingsprogrammet, men jag är ändå inte riktigt nöjd…

Men så här ser alltså baksidan ut, alltså den sida som är vänd mot betraktaren.


I bästa fall kan man även se den så här….




…..och så här.



Den pampiga framsidan, som vi ser här, kommer tyvärr att vara vänd bort från betraktaren.



Trots att modellen ser rätt oansenlig ut, och får plats i min hand, innehåller den ändå osannolikt många byggmoment. Vi ska titta på några. (Tyvärr glömde jag ofta bort att fotografera. )


”I begynnelsen var allt styrén…”
Här ser vi huskroppen och det som ska bli undervåningen, byggd av sten.


Stengrunden

Undervåningen är som synes mindre än övervåningen. Här ska stenfasaden modelleras fram.



Men fronten på undervåningen har ju ett par ”flyglar”. Underlag för dessa måste också förberedas.


Här har jag bakat i lufttorkande lera där jag ritsat stenskarvar.


På gavlarna sticker stenarna ut lite oregelbundet….


…och detta måste också modelleras lite oregelbundet


När leran torkat lossnar den från styrénstommen men kan då lätt fixeras igen med det vanliga plastlimmet. Därefter är det bara att måla stengrunden på lämpligt sätt.



Fasaden

Som synes på den här bilden med släpljus är fasaden skrovlig och ojämn där putsen ibland släppt så underlaget syns.


För att försöka efterlikna detta misshandlar jag styrenstommen på olika sätt. Jag spacklar lite ojämnt på fasaden, jag primar och jag målar stenmönster på vissa partier. På stenmönstret sätter jag små bitar av maskeringstejp som sedan ska dras bort när fasaden är målad och klar. Jag ökar ojämnheterna ytterligare med att på vissa delar dutta på gesso.


Ja, här fattas en del bilder men när allt ovanstående är klart penslar jag på limvatten och sedan strösslar jag på ”grov-rappningen”. På vissa fläckar applicerar jag lite Woodland Buff Fine. Den heter alltså ”fine” men är ändå för grov för att passa hela fasaden. Därför tar jag också vanlig sand, från den Badelundaås där vi har våra bopålar och strösslar den genom en nylonstrumpa. Troligtvis kan man använda sand även från andra åsar…

När sanden har torkat fast ordentligt är det dags att måla fasaden. För min inre syn har magasinet i Rossberga alltid varit kritvitt men beroende på ljus och väderlek kan det anta andra skiftningar som här nedan. Färgsättningen blir alltså, som med så mycket annat, en kompromiss. (Och sommaren 1959 var alla dagar soliga.)


Fönstren

Fönstren ligger helt i liv med fasaden.
Eftersom det inte finns några fönsterfoder så kan jag inte använda min metod med utanpåliggande fönsterpaket. Nu blir det inpassning som gäller. Tyvärr är fönsterbågarna mörka så spröjsarna kommer att synas dåligt. Notera fönstergallren.


Och så här blev det på modellen.


Fönstergallren från insidan.


 

 

 

Ventilationsluckorna

Karaktäristiskt för byggnaden är de små ventilationsluckorna på långsidorna. De är fästade i metallramar som är inmurade i fasaden.


Hur skulle jag kunna åstadkomma detta? Här måste man tillgripa metoden ”rimligt fusk”. Jag fasade kanterna på de små öppningarna (cirka 5x4 mm) och målade dit en rostig ”metallram”.  Här får man hoppas på en massverkan så man inte fokuserar på oriktigheterna i varje enskild öppning.


Nå, men själva luckorna, då? Eftersom jag, som vi strax ska se, kommer att hantera modellen en hel del vill jag inte ha alltför ömtåliga luckor. Jag utgick därför från detta:


Luckorna skulle alltså göras i 0.1 mm mässing som är böjlig och bra. Jag klippte till små bitar som jag böjde till så att jag skulle kunna peta in dem genom öppningen och fästa dem på insidan.



Här har jag tejpat upp och primat alla luckorna.


Luckorna har även gångjärn och det försökte jag efterlikna genom att limma på små styrénbitar, 0.25x0.75 mm.


Så här ser det ut från insidan. Vid A ser vi hur jag böjt in mässingsbiten mot innerväggen och limmat den med en droppe Canopy glue.  Vid B ser vi hur jag dessutom säkrar fastsättningen med en bit eltejp. Jag vill ju inte riskera att någon lucka ramlar bort när jag limmat fast taket. Hängslen och livrem!


Och så här blev det utifrån.


Monteringen i terrängen.

Eftersom husets baksida (från betraktaren) är den pampiga sida som man alltid ser i Rossberga, beslöt jag mig för att göra modellen lätt urlyftbar för närmare beskådan. Jag kapade till stengrunden på lämpligt sätt, schaktade ur terrängen och passade in det hela med lösa bitar av cellplast.



Här vill jag slå ett slag för smältlim. Då och då dyker frågan upp på fora och fejja ”Vilket lim ska jag använda när jag limmar cellplast”? Förslagen blir många. Vitlim, akrylfog, husfix, gips osv. Väldigt sällan föreslår man det alternativ som jag själv anser mest praktiskt, nämligen lågtemperaturs-smältlim. Limmet smälter inte cellplasten, det fyller fogarna bra och det härdar så fort det svalnat. Perfekt, med andra ord, för inpassningen av cellplastbitarna på bilden ovan. Den här sortens smältlim förordas också av Woodland Scenics till deras system med cellplast. På bilden nedan (som är hämtad från min artikel om cellplast i AoH nr 8, 2015) ser vi Woodlands egen limpistol. Den är svår att få tag på idag men Slöjddetaljer har en motsvarande för 11 mm patroner.


Efter inpassningen är det dags att spackla. Jag använder alltid lättviktsspackel. Låg vikt och lätt att bearbeta.


Bäst att kolla även ute på anläggningen att grunden hamnat i våg.


Ja, allt verkar passa.


Så på med lite provisoriskt grus och markvegetation.


Ut med sektionen på anläggningen…


,,,och dit med huset. Baksidan är ju liiite intetsägande.


Synd att man inte kan vända modellen så här.



Men då kan man som sagt lyfta ur den och titta på så här


Här ser vi magasinet från sydväst…


…och här från nordväst.


Vad menas då med pilen på bilden ovan?
Jo, det är mitt nästa bygge. Handlar-Svens garage.

Så här ser det ut i verkligheten.




Garaget är inte alls så dominerande i gatubilden som magasinet trots att bottenytan faktiskt är större. 51 kvadratmeter mot magasinets 48. Här får jag kompromissa igen så inte garaget tar över för mycket. Men den mockup som står på anläggningen är nog ändå väl liten. Här ser vi mockupen från en annan vinkel och strax bakom den ser vi kvarnen i Rossberga som blir projektet efter garaget.

 

Ja, det blev ett ganska omfattande inlägg det här. Jag hoppas faktiskt att inte alla orkat läsa så här långt eftersom jag nu ska avslöja en tavla jag gjort.

En fördel med det här bygget är att magasinet i Rossberga fortfarande står kvar och att det har gått att fotografera ordentligt inför bygget.
Minns ni att jag beklagade att fönstersnickerierna var så mörka att de mödosamt ditmålade spröjsarna knappt går att urskilja. På nedanstående bild, tagen i nutid, ser vi de mörka fönstersnickerierna.


Men här drabbades jag av någon sorts blackout. Jag var så bländad av att vara välförsedd med nytagna bilder på magasinet att jag alldeles glömde att jag skulle avbilda 1959. När fönster och galler var målade och ordentligt fastlimmade kom jag att tänka på nedanstående bild.


Inga mörka fönstersnickerier där, men den bilden är tagen runt 1950 så de hade kanske målats om till 1959?

Då erinrade jag mig en annan bild och letade rätt på den:

Foto: Sven Tidén


Den bilden är definitivt tagen efter 1959….


Vid upptäckten av detta gick luften ur både mig och projektet. Jag tog modellen i näven och började gå mot soptunnan som står i ett hörn i verkstaden…

Men under den korta vandringen mot soptunnan dök några bilder upp för min inre syn:

Intensivvårdsavdelningar med coronapatienter
Jordbävningar i Kina
Flyktingläger i Mellanöstern…..

Jag insåg plötsligt att fel färg på fönsterbågarna i ett styrénhus i min hobbylokal inte var hela världen, och nu står kåken på plats på anläggningen.

Nyligen fick jag en kommentar från en hobbybroder som sa ungefär så här: ”Kul att du  ibland också redovisar de misstag du gör när du bygger”. Till den som just upptäckt någon förarglig miss i sitt bygge vill jag bara säga:
-Du är inte ensam!

 












Kommentarer

  1. Suveränt utfört och gråt inte över den spröjs som felar. Hur inspirerande som helst!
    Putsfasaden med alla variationer i strukturen har du verkligen lyckats med. Muséikvalitet på detta bygge tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, Peter, jag lovar att hålla tårarna tillbaka!
      Tack för din generösa kommentar. :-)

      Radera
  2. Fantastiskt fint, som alltid!

    SvaraRadera
  3. Vilket läckert bygge. Klart inspirerande. Hade du inte nämnt färgen på fönstret hade jag inte vetat eller lagt märke till det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, färgen på fönstersnickeriet är ju bara en liten detalj i det hela. Berättade det mest för att visa att man ibland är tanklös. Många byggbeskrivningar "går som på räls" och man får känslan av att bygget funkat helt utan problem, vilket jag nog betvivlar i många fall.

      Radera
  4. Enda et nydelig scratchbygge fra deg, jeg blir like imponert hver gang over hva du klarer å få til!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Svein! Jag gillar ju att bygga lite gamla och slitna hus. Måste erkänna att ventilationsluckorna blev bättre än jag hade hoppats på.

      Radera
  5. Trevligt att det finns såna genuina små byar som det går att avbilda modeller från på detta vis!
    Även den sunkigaste kåk blir lätt en skön, igenkännbar modell när den lämnar din hand!
    Med andra ord har du lyckats igen och nästa kåk lär bli en baggis för dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Mikael! Jo, visst är det kul att ha en förebild med lagom många kåkar som är lite udda och lämpar sig för modellbygge. Det är en variant av hobbyn som passar mig. Ibland glömmer jag nästan bort järnvägen....

      Radera
  6. sista bilden är väl "handcolorerad" därav fel färg på fönsten...
    på bilden förstås.....fel färg hit eller dit spelar ingen roll
    magasinet blev superbra Sture

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Roger, för denna kreativa historiebeskrivning. Du verkar ha gjort en och annan bortförklaring själv? ;-)
      Nej, färgen på fönstersnickerierna spelar förstås ingen större roll men det är bara lite retfullt att jag glömde att titta på de GAMLA fotona innan jag plockade fram dragstiftet.

      Radera
    2. så är det,,,visst fel har jag själv gjort många gånger...men då lär
      man sej,förhoppningsvis....men om man inte gör något
      så kan man aldrig göra fel så brukar jag svara dom som
      tycker(gnäller)att man har gjort fel....
      visst retfullt kan det vara att man inte tittade ordentligt
      på foto/ritning,,,akn vara att man vill bli klar snabbt...

      Radera
  7. Hej Sture !

    Ett hus helt i min smak, jätte fint jobb :-)

    MvH
    Pär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Pär!
      Ja, det var kul att göra något annat än en vanlig "faluröd stuga".

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?