Nästa projekt: Ett sockenmagasin.

Vi går mot mörkare tider. Det är redan fyra dagar sedan sommarsolståndet och idag exakt sex månader till julafton. Man kan säga att vintern och byggsäsongen närmar sig även om det idag knappast syns på termometern: 29.5 grader.

Men i källar-verkstaden är det svalt och skönt så varför inte gå ner och börja inventera lite inför nästa byggprojekt.

Det handlar alltså om det gamla sockenmagasinet i Rossberga. Byggnaden finns omnämnd i den utmärkta publikationen ”Folkareboken” som kom ut i fjol.

Sockenmagasinen började uppföras på sjuttonhundratalet och huvudsyftet var att ha spannmål på lager för kommande behov. När järnvägarna sedan började nå ut i landet, under andra halvan av artonhundratalet, kunde man relativt enkelt frakta spannmål dit där det behövdes mest. I och med detta minskade sockenmagasinens betydelse. När sockenmagasinet i Rossberga byggdes känner jag inte till. Kanske någon annan kan ge besked om det?

Magasinet ligger precis vid vägkorsningen i Rossberga och tillhör den gamla lanthandeln som jag redan byggt i modell.

Magasinet har ingen snickarglädje. Fasaden är grovputsad med bara två dörrar och fyra fönster. Låter ju som en baggis. Borde väl vara klart på ett par kvällar?? Nja, kanske inte, ändå... Börjar man kika på kåken ser man att det finns en del detaljer som kan vålla lite huvudbry.

Stengrunden är ju karaktäristisk för byggnaden. Men hur ska jag åstadkomma den? Att ritsa i cellplast duger kanske inte här. Den borde nog byggas upp med riktiga (gips/ler)stenar. Normalt sett gör jag grunden separat, väger in den ordentligt i terrängen och ställer sedan huset ovanpå. Kan bli knepigt att lösa här.

Speciellt vid ett sådant här parti.

(Bilderna på magasinet är tagna vid tre olika tillfällen. Alla som fotograferat hus inför modellbyggen vet att soligt väder är en styggelse eftersom kontrasterna då blir alldeles för hårda. Om man hör någon som tycker att Sverige har alldeles för få soltimmar så vet man alltså att den personen INTE är förebildsbyggare… ☹ )

  Utanpåliggande fönsterpaket är som bekant min favoritlösning vad gäller fönster. Det kommer dock inte att funka nu. Här måste jag i stället försöka passa in fönstren så att de ligger i liv med resten av fasaden. Dessutom är de försedda med galler på insidan vilket kan bli rätt effektfullt. Alltså inga blomkrukor och gardiner här.

På fasaderna finns också tio stycken ventilationsluckor av den typ som syns till höger ovanför dörren på nedanstående bild. I skala 1:87 blir dessa luckor (med ram) drygt 5 mm breda. De ska också stå halvt uppställda, som på bilden. Det blir lite pilligt…

Fasaden är faktiskt inte riktigt enhetligt grovputsad. Den är något ”bucklig” och vid närmare studium ser man också att knutarna är finputsade. Det får jag inte missa.

Fasaden har även en del sprickor och stenar som tittar fram. 

Färgen är heller inte ”jämn-vit” utan lite flammig. Så ser den ut idag och så såg den ut omkring 1950 när nedanstående bild är tagen. (I perfekt väder!)

Här har vi den provisoriska magasin-mockupen på anläggningen. Som synes blir det bara den blygsamma baksidan som en betraktare kommer att se.

Men det är ju ändå framsidan mot gatan, med den imponerande stengrunden som gör huset så pampigt. Nåja, pampigt och pampigt… Yttermåtten är endast 6x8 meter, men den höga fasaden och husets placering i byn gör ändå intrycket ganska pampigt. Eftersom modellen kommer att stå nära betraktaren bygger jag den i ”fullskala”, det vill säga 1:87. Den blir då cirka 69x 92 mm.

Så… i det här fallet skulle jag faktiskt vilja frångå min sedvanliga (mycket rationella) metod med ”treside-hus”, och även bygga framsidan (baksidan). Mjölnarsågen har jag byggt så att den ska gå att lyfta ur från landskapet och betraktas hel och hållen och så tänker jag göra även med kvarnen. Frågan är om det inte blir någon liknande lösning med magasinet….

Äventyret fortsätter!