En färdig lanthandel




Puh, äntligen klar. (trodde jag…)

Efter "det vanliga", nämligen felmätningar, felskärningar, felberäkningar, gissningar, tankevurpor, underskattningar, förenklingar och felminnen, står alltså Resele-Tidéns lanthandel färdig. 


Ett bygge som innehöll en hel del knepigheter som jag inte förutsåg innan jag började.  Och plötsligt, så här i styrénernas tid och gullregnens månad, blev jag, ärligt talat, så less på bygget att jag hela tiden fick kämpa mot frestelsen att börja fuska (mer än vanligt).


Men nu står i all fall huset  (nästan) färdigt på mitt arbetsbord och jag tycker faktiskt det ser ut ungefär som JAG minns det från storhetstiden på femtiotalet. Kanske något mera ”karikatyr-likt” men så blir av någon anledning de flesta av mina byggen…





Några kanske har noterat att jag gillar ”ruinbyggen” men här blev det minsann inte något sådant. Nej, så här var läget nu: Handlar-Sven är 90 år i år. De senaste åren har han väl med ålderns rätt inte ägnat sig så mycket åt underhåll av huset men 1959 var han 29 år, energisk och pedantisk. Om jag ska avbilda huset, modell -59, ska det alltså vara i toppskick.


I Allt om Hobby nr 1, 2020, hade jag en artikel om gladbygget av Rossberga-mjölnarens glasveranda. Nu var det alltså dags för ännu en glasveranda. Notera den prydliga snickarglädjen. Stort tack för hjälpen med etsningen, Tommie.

Så var det det här med firmanamnet på fasaden. Först var jag inne på att helt enkelt skriva ut det på datorn och limma fast ovanför dörren men då skulle det ju inte bli någon reliefverkan. Jag beställde därför plastbokstäver från Slater. De är två millimeter höga så det var lite pilligt att få till det men det var det värt. 





Huset från söder. 






När det gäller husgrunden så får jag denna gång göra lite annorlunda. Som vi ser på nästa bild är den putsade fasaden ”hop-putsad” med stengrunden som också blivit vitmålad. När husgrunden väl blivit invägd på anläggningen får jag spackla igen skarven lite försiktigt för att försöka efterlikna den skarvlösa konstruktionen.






För oss ungar var lager-utbyggnadens vägg väldigt intressant. Där fanns ju godisautomaten eller ”ajjtomaten” som vi helt enkelt sa. På söndagar var ju affären stängd och då var ”ajjtomaten” vår enda räddning. Den var vinröd och hade fack för tio och tjugofem öre. I tioöresfacken låg vanligtvis ett litet paket Toy eller två kolor. I tjugofemöresfacken  fanns  till exempel ett stort paket Toy eller en Dajm eller Japp. På den här bilden från Pers-Olle  kan man ana automaten på väggen bortom bilarna.













Här är en delförstoring av en annan bild från Pers-Olle där man ser automaten på lite närmare håll.





Automaten måste alltså finnas med på modellen och det var ju också viktigt att få den att se ut som förebilden. Hur skulle jag åstadkomma det? Den skulle ju bli pytteliten…


Jag började med att rita upp automatens yttermått i A4-format. Sedan gjorde jag en mall av papp som jag använde till att rita upp luckorna.





Därefter skar jag ut luckorna ur teckningen.





Automaten målades i den typiskt vinröda färgen.





Men luckorna skulle ju förstås ha ett innehåll. Jag hämtade hem godisbilder som jag skrev ut i lämplig storlek och klistrade på en pappskiva som matchade luckorna.





…och så klistrade jag ihop automaten med godisarket, skannade det hela, skrev ut i lämplig storlek och limmade utskriften på 1.5 mm styrén.





Och här har vi automaten på väggen.




Hm… var inte det här att överarbeta en sådan detalj? Varför klistrade jag in riktiga bilder på Dajm och Toy? De går ju ändå inte att urskilja på den lilla automaten på väggen. Enkelt – jag tyckte det var roligt. Och det är väl det en hobby handlar om egentligen?


Förresten, när det gäller automaten kan jag berätta en liten historia om ”oflyt”. Det bör ha varit i början på åttiotalet som jag kom att tänka på att godisautomaten skulle vara rolig att ha hemma på väggen. Jag frågade därför Sven om han hade den kvar. ”Va´, sa Sven, hade du velat ha den? Jag slängde den på tippen för bara några månader sedan…”  Oflyt, var ordet…



Men vänta nu… Vad menade jag när jag i inledningen antydde att modellen inte var riktigt klar?
Jo, om man tittar på följande bild mycket gamla bild som visar hur huvudentrén när affären var öppen…






…och jämför med hur det ser ut på modellen…




… så ser man att de yttre, utfällda dörrarna saknas. Inte så att jag har glömt dem, nej, de ligger färdiga i en liten ask på arbetsbordet. Men jag glömde att, som sista moment innan fotograferingen, limma dem på plats. Det blir en ganska måttlig sista arbetsinsats i morgon.




Nu börjar vi närma oss slutet på det här blogginlägget och då tycker jag att det passar med en bild på Sven och mamma Bertha i butiken, strax innan nedläggningen 1962.





Nu tar jag en liten timeout från byggandet igen. Det känns faktiskt inte riktigt bra att sitta i lysrörsljus vid byggbordet när solen lyser, liljekonvaljerna börjar blomma och humlorna surrar utomhus.

Men vad blir då nästa projekt att ta sig an? Jo det blir det magasin som hör till affären. Så här ser det ut:




Tyvärr kommer en betraktare av anläggningen att se magasinet från andra hållet, alltså från baksidan. Det blir ju lite ovanligt för mig att bygga en baksida men å andra sidan kan jag ju då hoppa över framsidan den här gången, som omväxling. 


Ja, det var väl allt om bygget av Resele Tidéns lanthandel.

Kan också tipsa om att Corona-karusellen behandlade frågan i avsnitt 6.






Sedan förra uppdateringen av bloggen har jag även gjort en film till Facebokkgruppen ”kung i mitt rike”. Den hittar man här.








Ja, det var allt för den här gången. Återkommer så småningom när bygget av magasinet drar igång.
Trevlig sommar!














Kommentarer

  1. Detaljerna som godisautomaten är ju det som skiljer dig från många andra och gör dig så rolig att följa, hela huset blev kanon som vanligt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Oscar! :-)

      Radera
    2. Kul som kåk och bedårande som byggnad! Godisautomaten var pricken över i:et som sagt! Det finns även några såna godisautomater, ca 60 år gamla kanske, som var i drift i Värbo i Dalsland ända tills enkronan byttes ut härom året! Sen vet jag inte hur det har gått med dom, men har folk tur kanske dom är ombyggda och kvar där i drift än!? Får kolla nån gång när jag har vägarna förbi, vilket ju tyvärr inte är så ofta! En trevlig service är det iallafall så det är synd att det inte finns fler!

      Radera
    3. En godisautomat står ju högt på önskelistan. Helst en exakt sådan som i Rossberga.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Knäckebröd var en storsäljare i Morshyttan förstår man av bilden i lanthandeln :-) Man blir verkligen som alltid imponerad av dina byggen. Lite besviken på att tablettasken Viol inte är med i godisautomaten. Ha en fin sommar Sture!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj, aj, vilken miss med Viol-asken, Anders... :-( Jag lovar att fylla på automaten så småningom! :-)

      Radera
  4. Jag tycker du är väl hård mot dig själv när du anser att dina modeller är karikatyrlika. Jag förstår nog hur du menar, men för många av oss som försöker lära oss den ädla konsten att scratchbygga, så tror jag inte det är det epitetet man förknippar dina fina modeller med. Detta hus är inget undantag, supersnyggt tycker jag.

    Jag måste också bara få kommentera det dialektala uttalet av automat, "ajjtomat". Underbart!

    Jag har aldrig hört det från någon annan tidigare förutom från min kollega i Umeå som nyttjar samma diftongvariant när han säger det ordet, det verkar ske per ajjtomatik....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Simon! Kul att du gillar "ajjtomat-uttalet". :-)
      Vad gäller karikatyrer så är det en viss skillnad mellan de dioramor jag byggt och husen på min anläggning.
      Dioramorna, med hus från Hedemora, är byggda efter riktiga ritningar jag kommit över. De är också byggda med nutida förebild så det har bara varit att gå ut och titta hur de ser ut vad gäller färger och så.

      Husen på anläggningen däremot, försöker jag bygga med 1959 års utseende, efter ritningar jag gjort själv. Antingen med hjälp av meterstock som jag fotograferat mot fasaden eller, om husen inte finns kvar, med hjälp av gamla svartvita foton och egna minnesbilder. Exaktheten vad gäller mått och färger har alltså blivit lite "ungefärlig" och jag har ibland frestats att ta ut svängarna en aning. När jag då tittar på närbildsfoton av en del modeller kan jag tycka att utseendet blivit lite karikatyrlikt. Tack och lov minskar emellertid detta intryck när jag ser husen utplacerade på anläggningen....

      Och nu är det bara att börja ladda för bygget av det rappade magasinet.
      Trevlig Midsommar!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?