Ständigt dessa fönster...

Ett problem man direkt stöter på när man börjar scratchbygga hus är hur man ska få till fönstren. Bara att skära upp en öppning i styrénväggen kan kännas knepigt men det är ändå ingenting mot fortsättningen…

Man upptäcker att det finns ett otal varianter av fönster, och börjar man lyssna efter hur andra har gjort upptäcker man att det dessutom finns ett otal metoder att åstadkomma dessa otal varianter.


Efter att ha byggt ett antal/otal hus till anläggningen och dessutom en del fristående dioramor har jag lagt mig till med vissa standardlösningar som gör att jag i många fall slipper uppfinna hjulet på nytt. Tidéns diversehandel bjuder dock på en variant av fönster som jag inte stött på tidigare så nu blir det ”hjul-uppfinning” igen.

Men vi tar det från början!


Förra avsnittet avslutades med nedanstående bild. Kåken var uppmätt med hjälp av svåger Torbjörn och en decimeter-mätstav. Första strecken på en ritning i skala 1:100 var dragna.

På bilden nedan ser vi den ”färdig” ritningen med fönsteröppningarna inritade. När jag studerade gamla fotografier hade jag sett att vissa fönster verkade vara utbytta 1959 men andra inte. Hur skulle jag kunna vara säker på få det exakt förebildsenligt? Detta vållade mig lite huvudbry tills jag plötsligt erinrade mig vem som är kung i det här riket…..

Som jag nämnde nyss är fönstren på det här huset av en typ som jag inte stött på tidigare. Runt fönsteröppningarna på den finputsade fasaden finns en sorts ”på-gjuten” ornamentik som man ser på följande bild.

Här känns min favoritmetod med ”utanpåliggande fönsterpaket” inte så lämplig. Nej, jag tyckte det var bäst att först åstadkomma och klistra på fönster-ornamentiken och sedan montera fönsterglaset inifrån.

Jaha, och hur skulle jag då åstadkomma denna ornamentik?
Det elegantaste sättet vore förstås att låta laserskära ornamentiken i tunn styrénplast. Jag vet en firma i Torsång som skulle kunna hjälpa mig med det. Men dels så sitter jag i ålderskarantän och dels så vill man ju ”prova själv”, så jag beslöt att avvakta med laserskärningen. Det rör sig inte heller om så många fönster på det här huset och skulle jag misslyckas totalt finns ju alltid laservarianten kvar.

Hur som helst, ornamentiken måste först ritas upp. Utifrån fotografierna gjorde jag fönsterritningar i skala 1:10.

Sedan skannade jag mina ritningar och ändrade bildstorleken till 10% av blyertsritningen. Dessa småbilder infogade jag därefter i en word-tabell. (Alltså INTE excel, Bengt Söderqvist!)

De små pappersfönstren klippte jag ut, ett och ett, och fäste med dubbelhäftande tejp på små bitar av styrén. Jag vacklade mellan om jag skulle välja 0,25 eller 0,5 millimeter styrén men valde den tjockare. Den blir kanske lite för tjock för att vara skalariktig men om jag nu lägger ner jobb på den här ornamentiken så vill jag ju också att den ska synas….
Då så, då är det bara att gå på med brytbladskniven!

Här har jag nu skurit igenom papperet och också en bit ner i styrénplasten. Så har jag försökt avlägsna papper och tejp men det hela blev rätt geggigt eftersom den dubbelhäftande tejpen kletar fast ordentligt. (I fortsättningen gjorde jag som så att jag lade jag lade allt i T-sprit en stund innan jag avlägsnade papper och tejp.)

Efter ”djup-ritsandet” med brytbladskniven är det ganska enkelt att bryta fram själva fönsterramen.

Och här ligger nu husets all fönsterornamentik. Trodde jag, alltså…

Givetvis hade jag glömt det spetsiga tak-kupefönstret som vi ser på nedanstående bild. Bara att rita, skanna, förminska, tejpa och skära igen, alltså.

Så har vi det här med verandans fintandade snickarglädje. Hur ska jag göra med den? Här kommer man nog inte långt med brytbladskniven. Men då damp det ner ett mejl från en modellbyggarkamrat som erbjöd sig att etsa snickarglädjen. ”An offer you can´t resist”, brukar det ju heta. Perfekt - då slipper jag grubbla mera över det.


Nästa moment blir att finputsa fönsterramarna och sedan skära till en husstomme med fönsteröppningar. Så här på sommaren vimlar det ju av andra trevliga sysslor men jag ska ändå försöka komma in i min gamla modellbyggarlunk med något varje dag så att man inte tappar styrfarten.

Vi hörs!