Ett mellanspel och en fortsättning.



Att man är modellbyggare är oftast inte till någon glädje/nytta för resten av familjen, men ibland händer det….

Ambulansen på bilden skänktes, efter viss modifiering, till vår dotter.  



Hon ska flytta till en egen liten lägenhet i Uppsala och vi beslöt att som födelsedagspresent bjuda henne på kostnaden för en flyttbil. Men det är förstås roligt att kunna överräcka en mera fysisk-symbolisk present på födelsedagen och därför modifierades ambulansen enligt nedan. Här fick jag alltså nytta av färdigheterna i dekalering som jag fick vid bygget av min Bristol Freighter.




Men hur står det då till i Nya Rossberga?

Jodå, Bristol Freightern är som bekant klar och upphängd över Markusbo. Grantillverkningen är i stort sett också färdig. Eventuellt behöver jag komplettera lite sedan när landskapet färdigställs. Landskapet, ja… Jag vill ju ha anläggningen ”provisoriskt visningsbar” under sommar och höst så färdigbearbetningen av landskapet startar först efter att jag haft besök av några Horndalskamrater den 19 oktober.

För att processen inte ska stå stilla fram till dess måste jag alltså syssla med något annat. Något som kan göras helt oberoende av resten av anläggningen. Ja, då blir det förstås att börja bygga de hus som ska ersätta frigolitmockuperna.

Vilka hus ska jag då börja med?

Jo, husen på den nya del som egentligen tillhör Morshyttan, nämligen denna:



Banvaktsstuga 109, Markusbo, revs redan 1958, så här har jag bara två fotografier att luta mig mot. Den första bilden är, enligt www.banvakt.se, tagen senast 1908



Den andra bilden är av betydligt senare datum. Notera det ”moderna” fönstret som ersatt det ursprungliga. Är det till och med ospröjsat? Frågan är vilken fönstervariant jag ska ha på min modell. En av många svåra frågor att brottas med, och ligga sömnlös över, som modellbyggare.



Följande bild visar en stuga av samma typ som fortfarande finns kvar. Det är banvaktsstuga 167, Svartsjöbäcken, i Västerbotten. (Bilden tagen från banvakt.se)



På Olle Frykmos hemsida finns en ritning på den här typen av banvaktsstugor. Visserligen i N-skala men eftersom 10-metersmåttet är utsatt är det ju inga problem att förstora den till H0.



På nätet finns också en utmärkt skrift om banvaktstugor . Den hittar man här: http://www.brakulturmiljo.se/banvaktstugor.pdf

Jaha, då är det väl bara att sätta igång och bygga då! Eftersom jag inte byggt något hus sedan februari 2016 så känner jag mig faktiskt lite ringrostig och jag vet inte riktigt vad jag har för material hemma. Bäst att börja med att rafistulera styrénförrådet.



Eftersom man är en glesbygdare blir det att förnya förrådet via nätet. Det gäller ju att ha visst basmaterial hemma så att man slipper onödiga, påtvingade, pauser i jobbet på grund av materialbrist.



Lite godis från Evergreen.



Då är det bara att, med hjälp av den H0-utskrivna ritningen, börja skära i styrénplasten. Här ser vi gaveln som vetter mot spåren. En ganska anspråkslös byggnad får man väl säga. Inte som Sveasalen i Hedemora eller järnvägshotellet i Rödesund. Men även den längsta resa börjar som bekant med ett första steg.

Men vänta nu… Blev det rätt det här….?






Kommentarer

  1. Flyttlass från rumpan av Dalom till Uppsala, ooooh - det väckte minnen till liv! Gjorde själv samma resa för i dagarna 40 år sedan, men inte donerade mina "päron" medel till en flyttbil inte. De få pinaler som jag fick med mig fick jag vackert försöka knö in i min lilla FIAT 124 Sport Coupé (huvudsakligen handlade det om en musikanläggning, där de två högtalarna slök i stort sett allt utrymmet i baksätet - och bagagerummet var inte mycket att skryta med på den kärran …). Men vad gjorde det, jag var överlycklig över att ta mig igenom granridån och ut i stora vida världen frammanför den! Och många glada år som ung student/överliggare vid det anrika Universitetet i Uppsala kom att följa på denna resa.
    Jag hoppas att Bea får en lika kul och glad tid i Gluntarnes stad som jag hade!

    Banvaktsstugan i Markusbo så, mitt råd är att spröjsa fönstren. Om man tittar riktigt noga på den "moderna" bilden så tycker åtminstone jag att man kan förnimma två horisontella streck i i alla fall det högra fönstret - månne nyare tunna spröjs som tillkommit efter ett fönsterbyte!?! Och för att travestera Albert Engström: "dessa byggnadstyper krävfa spröjs"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tiderna förändras, som du, konstaterar, Mats. Även jag fick sköta mina flyttar (av högtalare...:-) ) utan föräldrahjälp. (Tack och lov...;-) )
      Vad gäller fönsterspröjsarna kan man ju lösa det hela genom att bygga huset som det troligen såg ut när Einar Andersson bodde där.

      Radera
  2. Svar
    1. Tack för det!
      Hon ska också få välja en dammsugare till sin nya lägenhet. Gissa vad vi lagt i detta lilla paket?

      Radera
    2. Beatrice Mazarin får kanske en dammsugare av fabrikat Delicato?

      Svåger T

      Radera
    3. Rätt gissat, Torbjörn!

      Radera
  3. Kul att du skall bygga hus igen.
    Jag tycker inte gaveln ser helt korrekt ut, eftersom gaveln mot spåret saknar fönster antar jag att detta är den motsatta gaveln.
    Och den gaveln kanske skall ha ett fönster men också en liten förlängning åt höger där förstukvisten är i så fall.
    Fast du kanske bygger den separat? Jag är förstås ute på svag is här som nybörjare, så jag vågar inte gissa mer än så.

    SvaraRadera
  4. Du är helt klart på rätt spår, Simon!
    Missen jag gjorde var alltså att jag tittade på ritningen i stället för på fotot och skar därför ut ett fönster som aldrig fanns på originalet. Liknande misstag har jag gjort även vid några tidigare tillfällen. (Jag sa ju att jag är ringrostig...:-( )
    På motsatt vägg blir det förstås inga fönster öht eftersom det blir husets baksida.
    Vad gäller den här gaveln blir det alltså att citera en av branschens chefs-ideologer: Gör om, gör rätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snyggt och fyndigt jobb med flyttbilen. Om du fixar till flyttbilen i skala1:1 på samma vis så
      dånar nog Beatrice av.
      Tja, det är väl bara så här i livet - ibland blir det ett fönster för lite och ibland blir det ett för mycket...
      Kämpa på Sture och fortsatt trevlig sommar!
      Tommy(SWJ)

      Radera
    2. Ja, Tommy, vi glömmer väl inte det missade fönstret på Morshyttans stationshus? :-(
      Fortsatt trevlig sommar även till dig!

      Radera
  5. kul att se att du är igång igen med "Sturenet"....levererat från Norrlandsmetropolen
    sen det där med fönstret är ju sånt som händer...man kan ju aldrig göra fel om man inte gör någonting


    Roger/Forden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, det märks att du är en produktiv byggare, Roger! ;-)

      Radera
  6. Kul idé med flyttbilen Sture! Och roligt att se att du är igång med husbyggandet igen, skall bli kul att följa! På Änglabanan råder det lågsäsong tyvärr. Beror på mkt arbete på jobbet, projekt i trädgården som kära hustrun har kommit på och att det varit så djäkla varmt så man drar sig för att vara inne. Men man smider planer hela tiden, massor av idéer som man förhoppningsvis förverkligar senare i sommar eller i höst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man har ju en känsla att man ska ta vara på det vackra (svett-lackande) vädret och då blir modellbyggandet lidande. Men det kommer regn, kyla, snö och blåst vad det lider. Det är snart tre veckor efter sommarsolståndet...

      Radera
  7. Kul att du har kommit igång med husbyggandet igen Sture. Det kommer att följas noga. Imponerande styrénförråd som verkar motsvara det som finns i en välsorterad hobbybutik. :-)

    /Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det har ju blivit en del styrén-inköp genom åren, men fast jag är rätt välförsedd är det i alla fall nästan alltid någon dimension som saknas. :-(

      Radera
  8. Hej igen Sture

    Nu är det en bra bit dit men jag såg det här klippet och ville göra dig uppmärksam på det för du ev kanske kan lära dig lite tips och trix inför bygget av Kvarnen och dess damm. :)

    https://youtu.be/c1QtnvgxFKA

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det var en gång....

Långväggens sista sektion: Rappens.

Småskolan ställer till det....