En förebildsbyggares vedermödor...

 Ni kommer väl ihåg det här fotot? En bil och några figurer som står bredvid. Inga märkvärdigheter att ställa ut på anläggningen, eller… ?

Åjo, vägen fram till detta enkla diorama var minsann krokig, backig, knagglig och dessutom DYR! Häng med och ta del av en förebildsbyggares vedermödor!

Efter att jag kläckt idén om Bergströms dikeskörning gällde det att ta reda på vad han hade för sorts bil. Jag lät frågan gå till Sune och Olle i vår Rossbergabildgrupp och de var eniga i sitt svar: En grön Rover 90. Jag googlade och fick fram den här bilden:

Ja, då var det bara att börja leta efter en sådan i skala 1:87.

Bara och bara… Jag kollade alla tänkbara internetbutiker men ingenstans fanns någon modell i skala 1:87. Då började jag tänka i andra banor: Rover var ju en engelsk bil…. Engelsmännen har en egen modelljärnvägsskala, 1:76. Kanske den skulle gå att hitta i den skalan. Då blir den något större än i skala1:87. Men eftersom bilen ska stå alldeles i framkant på anläggningen och jag bygger med avtagande skala kanske det skulle kunna funka. Och Bingo! Hos https://www.model-car-world.co.uk/ i England hittade jag den här. Skulle förstås kräva ommålning, men det kunde inte hjälpas.

 Priset var 8.99 pund vilket får anses som facilt. Frakten skulle dock bli dyr: 12 pund. Men det fanns inget alternativ. Bara att bita i det sura frakt-äpplet och slå till. Sagt och gjort, och med eposten kom genast en beställningsbekräftelse där man angav en leveranstid på 1-2 veckor.

OK, men om bilen nu var i skala 1:76 så borde ju Bergström, hushållerskan och några åskådare vara i samma skala. Bara att ge sig ut på nätet och leta. 

Preiser har några figurer i skala 1:76 men inga som jag tyckte var lämpliga. Då stötte jag på den engelska firman https://www.scale3d.co.uk/.  De har många olika figurer som de 3D-utskriver i valfri skala. Jag föll för den här mannen. Kanske inte precis som jag minns Bergström men han har i alla fall kostym och hatt.

Hushållerskan, då? Jag tänker mig henne som en medelålders kvinna, prydligt klädd, ”parant”. Den som bäst motsvarade min inre bild var kvinnan i det här paret.

Förbipasserande åskådare var det inte så noga med, så de var lättare att hitta.
Då var det bara att beställa även här och leveranstiden till Sverige angavs också nu till 1-2 veckor. Frakten skulle tyvärr vara lika dyr nu. Synd att man inte kan beställa både bil och figurer från samma firma.😟

Då var det bara att luta sig tillbaka och vänta på leveransen.
Vänta, som sagt…
Efter fyra veckor mejlade jag firmorna och frågade vad som hänt med min beställning. Jag fick då bekräftat vad jag hört på Facebook att Royal Mail blivit utsatt för en Cyberattack och alla utlandsleveranser var kraftigt försenade. Bilfirman gav mig ett spårningsnummer och garanterade att bilen så småningom skulle komma fram. Figurfirman var mera pessimistisk. De hade inget spårningsnummer och fruktade att försändelsen helt enkelt kommit bort. De erbjöd sig att häva köpet och betala tillbaka mina pengar men jag beslöt att ha is i magen och vänta lite ytterligare.

När det gått sex veckor fick jag ett brev från Postnord som ville att jag skulle godkänna dem som tulloperatör för en försändelse från Model CarWorld i England.

Det här med tull bekymrade mig inte. Innan jul hade jag beställt den här gräsapplikatorn från England:

Även då fick jag ett brev från Postnord som ville vara tulloperatör, vilket jag godkände. Efter någon dag hämtade jag ut applikatorn utan att behöva betala något extra. Applikatorn var betydligt dyrare (67 pund) än bilen (8.99 pund) så det borde väl inte bli någon extraavgift den här gången heller.
Trodde jag, ja…

Så fort jag godkänt Postnord som min tullhanterare kom en uppmaning att jag skulle betala in 142 kronor i importmoms och deklarationsavgift. Bara att bita i det sura äpplet igen och när jag hämtade ut den ”billiga” bilen hade den alltså kostat mig 429 kronor!!  

Men här ligger den nu på mitt arbetsbord. En fin modell, nästan synd att försöka sig på att måla om den.

För att underlätta ommålning försöker jag alltid demontera så många detaljer som möjligt. Tyvärr satt fönsterinsatsen fast som berget så nu gällde det att vara lätt på handen vid ommålningen.

Men här är i alla fall bilen färdig. Tyvärr var jag tvungen att offra några kromlister men den har i alla fall fått en ny nummerplåt. Notera också den typiskt knepiga dörrupphängningen, alltså vanliga dörrar fram och ”kidnappardörrar” bak.

Men hur mycket skiljer det storleksmässigt mellan skala 1:76 och skala 1:87?
För att åskådliggöra detta har jag här ställt upp en 1:87-PV bredvid Rovern.

Japp, bilen var alltså klar. Nu var det bara att vänta och se hur det skulle bli med figurerna. 

Och hör och häpna, efter ytterligare två veckor kom ett brev från Postnord som ville bli tullhanterare för ett paket från Scale 3D! Fylld av onda aningar godkände jag deras begäran och inväntade en inbetalning för moms och deklaration. Men innan jag hann blinka fick jag ett nytt meddelande att paketet fanns att hämta på ICA utan någon som helst extra kostnad. Förklara logiken i det här, den som kan!

OK, då hamnade även figurerna på mitt arbetsbord för målning. Så här såg de ut i leveransutförande.

De är som sagt 3D-utskrivan och måste befrias från ”förstärkningsstagen” innan de går att måla.
Nu blev det nya motgångar…

Jag upptäckte att hushållerskan var enbent, att en manlig förbipasserande saknade en arm och att damen med kappan troligen förlorade sina taniga ben vid bortsprättandet av förstärkningsstagen.

Materialet i figurerna var helt enkelt otroligt sprött. Det kändes nästan som gräddad pepparkaksdeg. (Finns det bättre/segare 3D-material?) Men skam den som ger sig. Damerna fick benproteser av 0.9 mm mässingstråd som jag sedan byggde på med lite vitlim.

Här har jag ställt upp de färdigmålade figurerna för fotografering.

Men bilden ovan kräver ett par kommentarer. För att ha något att hålla i när jag målar brukar jag borra i 0.3 mm ståltråd i fötterna på mina figurer. Denna ståltråd är också praktisk att kunna sticka ner i cellplastunderlaget när figurerna ska placeras ut på anläggningen. På de här ”pepparkaksgubbarna” vågade jag dock inte försöka borra i benen utan i stället limmade jag på ståltrådarna så omärkligt som möjligt utanpå benen.

Problemen var dock inte över. Damen näst längst till höger hade jag tänkt luta mot mannen bredvid för att slippa pålimning av ståltråd. Men vad skulle jag då hålla i när jag målade henne? Jo, jag fäste en dubbelsidig häftkudde på en pinne och så tryckte jag försiktigt fast damens fötter på den. Försiktigt som sagt, men redan vid ett tryck på vad som kändes som någon tiondels gram knäppte det till i de taniga benen och så var hon benlös. Det blev alltså 0.9 mm mässingstråd även för henne….

Men problemen var fortfarande inte över. Jag upptäckte att Bergström hade oproportionerligt lååånga fötter. De riskerade att bli ett problem när han skulle placeras i det styva fibergräset bredvid bilen. Innan jag hann tänka mig för tog jag min lilla nagelsax för att klippa av tårna en bit…. När jag klippte i foten så knäppte det till en aning och underbenet på den f-rbannade gubben for iväg ut i verkstadens skräpiga världsrymd. (Det finns ögonblick då jag undrar om jag inte borde ägna mig åt en annan hobby…😟)  Men tack och lov fick gubben i alla fall behålla benet med ståltråden. (Man får glädjas åt det lilla.😀)

Hur stor är då en 1:76-gubbe jämfört med en 1:87-gubbe? Det ser vi här nedan. (Men det skiljer också ofta i storlek mellan olika 1:87 -gubbar.)

När både bilen och gubbarna var färdigmålade var det bara att placera ut dem på sin plats i landskapet. Hmm… ”bara och bara…”  

Fibergräset på åkern där bilen ska vara är ganska styvt. Bilen sjunker inte ner utan ställer sig liksom ovanpå gräset, så här.

Det ser inte riktigt trovärdigt ut. Fram med stämjärnet och fixa en figurformad urgröpning i marken…

… och bilen hamnar mera naturligt inbäddad i det höga gräset.

Men hur gick det nu att placera ut figurerna med defekta ben, kanske någon undrar?

Jodå, det gick väl skapligt. Som modellbyggare blir man tränad att dölja skavanker genom finurlig placering. Som vi ser på bilden här nedan så döljer gräset och bilen effektivt de vanställda fötterna.

Ibland får jag frågan om det är dyrt att syssla med modelljärnväg. 

Svaret är förstås ”det beror på”. Om huvudintresset till exempel är att samla på exklusiva lokmodeller så kan man nog lätt ruinera sig. Om man däremot ägnar sig åt landskapsbygge med i huvudsak ”strössel och landskapsludd” blir det ganska billigt.

Varför tar jag upp kostnadsfrågan här?
Jo, jag har roat(?) mig med att titta på vad "installationen" på bilden här ovan kostat mig.

Hela kostnaden för bilen blev som sagt 429 kr. Figurerna gick på 290 kr. Det gör alltså totalt 719 kr. Det här måste vara en av de allra sämsta affärer jag gjort i hobbyn, ja i hela mitt liv.😟

Det känns som att det kommer att dröja länge innan jag åter beställer bräckliga 3D-gubbar och det kommer också att dröja innan jag beställer något mera från England.

 

Det här var det sista av vintersäsongens tolv bloggavsnitt. 

Nu ska jag syssla med lite annat än byggande. Jag ska först städa i min källarverkstad.  Sedan ska jag se till att det tekniska är i ordning i stationshuset, alltifrån radiogrammofoner och räschekaruseller till Mobile Station och Jularboknapp.

Vårdagjämningen är ju redan passerad och det börjar nu också bli dags att ställa i ordning utomhus i stationsparken inför sommarens besökare. Jag håller fortfarande på att beta av ”redan utlovade besök” och kan tyvärr inte boka in några ytterligare under sommaren. Visst utrymme kan dock finnas för ”kortvarslade spontanbesök” av hobbykolleger.

Nu återstår bara att tacka för att ni har hängt med den här säsongen och tillönska er en Glad Påsk!