Det gångna året i Nya Rossberga.

Dags att se tillbaka på hobbyåret 2019.
Jag kan väl konstatera att första halvåret var ganska produktivt men  att andra halvåret präglades av en viss byggtrötthet.
Men vi tar det från början. Den 5 februari blev Nya Rossbergas första sektion strösslad och klar. Egentligen hör inte den här sektionen till Nya Rossberga utan till Morshyttan, men nu ska vi inte vara petiga. Det är i alla fall utbyggnadens första sektion. Vi talar alltså om Markusbo där min morbror Helge var banvakt och där min far och mor lär ska ha träffats för första gången.

Över Markusbo svävar en Bristol Freighter, markerande att här bodde min fars barndomskamrat Einar Andersson, som tragiskt omkom i en flygolycka i Italien 1947.

Nästa "färdiga" sektion blev Rappens där bröderna Sigurd och Adolf var bland de första i trakten att skaffa TV. Signalen fick man ta ända från Nacka-sändaren, därav den höga antennen. (Och det myckna snöandet i TV-apparaten.)

Jaha, och vad föreställer då detta gamla fotografi?

Jo, det är ett klassfoto från Rossberga småskola någon gång vid 1920-talets början. Min far, Sten Bylén, stående nummer två från vänster.

Och här har vi situationen gestaltad i nästa färdiga sektion på anläggningen.

Strax invid småskolan fanns denna spännande gamla lada.

Då ska vi strax förflytta oss till ytterligare en färdig sektion på banan. Den ligger här. Ödehusen vid Vilvallen var ett spännande utflyktsmål för oss smågrabbar. Idag är alla husen borta.

Men nu är husen återuppståndna i skala 1:87. Vid Höksmossån stod den här gamla smedjan.

Och här har vi själva bostället med ett härligt bedagat uthus.

I början av juni såg Nya Rossberga ut så här. Hela anläggningen var strösslad och även ett par hässjor var på plats.

Men första halvåret innehöll även en hel del av vad jag kallar "surdegar". Med det menar jag moment som inte är så roliga och därför blivit vilande medan jag gjort annat. Häckspiréorna, till exempel. Plockades under hösten 2018....

… men färglades först i slutet av januari 2019.

Terrängen här i garnridån är fylld av flyttblock. Första tanken hos en modellbyggare är ofta:

 "Jamen, naturen är ju full av smågrus, klart att använda".

Men dessa  småstenar ser oftast inte ut som stora flyttblock och dessutom blir "terrängen" ganska tung. Därför gör jag min egen småsten av gips som jag bankar sönder i lagom stora bitar och färgar in med olika grå nyanser. Då sparar jag på vikten vilket är bra då sektioner ska lyftas i och ur anläggningen.

Och så fick jag för mig att jag skulle anlägga en väg hitom spåren. Bara att bära ner sektionen i källaren och "sätta spaden i jorden".

Här ser vi den färdiga vägen. (Väg)skälet till att jag anlade den var att jag ville placera ett mjölkbord vid pilen.

Så upptäckte jag att jag inte riktigt visste hur jag skulle utforma Årängsån. "Vattenytan" hade tidigare varit en del av de urlyftbara sektionerna. Inte så praktiskt, tyckte jag. Nu skar jag bort denna vattenyta från sektionerna och anlade i stället en helt ny, fast monterad, vattenyta av spånskiva, som sektionerna sedan ska vila på. Det blev ganska mycket jobb, som inte direkt förde anläggningens helhetsintryck framåt... 😞

Och när å-arrangemanget var klart kunde jag också börja med anläggningens två broar. Först järnvägsbron över Höksmossån...

...och sedan landsvägsbron vid kvarnen.

Kvarnen, ja.... Även här var jag tvungen att göra en hel del justeringar.

Så började det dra ihop sig till den stora invignings/jubileumsfesten den 29 juni. Några detaljer ville jag ha klara innan dess, till exempel Tyskbo anhalt med plåtstins och passagerare.

Mjölkbilen som Micke Magnusson byggt åt mig måste förses med mjölkkrukor och en på-och avlastande figur.

Har man en mjölkbil måste man förstås också ha ett mjölkbord.

Från mjölk är inte steget långt till kor. Korna var ett vanligt inslag i femtiotalets Rossberga. När de skulle ut på bete drevs de helt enkelt på landsvägen rakt igenom byn, som denna bild från Sune Risberg visar.

Och här försöker jag efterlikna situationen på anläggningen.

Så var det då dags för den länge emotsedda festen den 29 juni. Vi firade sextioårsminnet av Ingemar Johanssons VM-seger och så skulle Nya Rossberga invigas. På det här fotot från Stefan Nilsson ser vi Per Arne Åberg klippa av bandet.

Och här är hela gänget som gjorde denna dag till ett minne för livet.

Efter festen gick luften ur mig en aning och det kändes faktiskt rätt motigt att ta itu med anläggningen igen. Det var först i september som jag tog mig i kragen och for till Rossberga och plockade häckspiréor för tillverkning av träd.

Här står ytterligare 250 träd, färdiga att placeras ut på anläggningen när den dagen kommer. 

Efter trädtillverkningen var det husbyggen som stod på tur. Jag började med huset "Borgs" i Rossberga där min far föddes 1914. Jag kände mig ringrostig, bygget gick trögt och jag blev inte vidare nöjd med resultatet.

Nästa kåk var den timrade mjölnarbostaden med snickarglädjesprydd veranda. Tja, jag blev i alla fall mera nöjd med den än med "Borgs".
Det var alltså så här långt jag kom med färdigmodeller under året. Höstens produktionstakt var ju inte direkt imponerande...😞

Men jag har faktiskt gjort ett par andra MJ/hembygds-anknutna grejer under hösten. Jag har länge varit medveten om att det man lägger på nätet kan vara flyktigt och osäkert. Så har till exempel det gamla "Stinsensforum", där jag och många kamrater beskrivit mycket av våra bygganden, helt enkelt släckts ner under hösten. Snopet om det skulle gå likadant med den här bloggen, har jag tänkt ibland.
Men en av mina döttrar  nosade upp en tjänst på nätet som hette "Blogg till bok" och där kunde jag få hela bloggen utskriven, snyggt och prydligt.

På min hemsida, www.bylen.se, har jag en avdelning som heter "Rossbergaminnen" där jag berättat om femtiotalets Rossberga. Under hösten ägnade jag en hel del tid åt att skriva ytterligare tre kapitel till den avdelningen. Min hemsida är i och för sig en betaltjänst så risken att den ska försvinna från ena dagen till den andra är förstås mindre än om man använder en gratistjänst, men risken finns ändå där...

Inspirerad av bloggboksprojektet började jag se mig om på nätet efter något liknande till mina Rossbergaminnen. Jag hittade en webb-baserad tjänst där man själv layoutar sin text och sina bilder på ett enkelt sätt. Sagt och gjort, det blev en hembygdsskildring på 54 sidor som jag beställde i ett antal ex som julklappar åt mina närmaste.

Och så har jag varit ute på en del tjänsteförrättningar:

I Säter.

I Falun. 

I Gästrikland.

I Hedemora

I Stockholm

Nu står vi inför ett nytt år och närmast på tur i min planering är att byta ut mockupen av mjölnarens lagård i Rossberga mot en riktig modell.

Därefter ska jag ta itu med sågen. Här ska jag försöka få till ett något så när trovärdigt sågverk som ska skymta genom de öppna dörrarna.

Nyårsafton i övermorgon. Kanske man ska försöka avge ett nyårslöfte?
Redovisandet av bygget av Morshyttan/Rossberga började på det nu nedlagda Stinsensforum med just ett nyårslöfte. Här är en skärmdump av det allra första inlägg från den 29 december 2009, alltså för exakt tio år sedan idag. Nu kan man som sagt inte längre gå tillbaka och titta på Stinsensforum eftersom det är nedsläckt. Tack och lov hann jag spara ner några sidor på min dator som ren kuriosa.

Då kanske man ska fira dessa tio år genom att återigen avge ett nyårslöfte?
Så här blir det då:

- Den 31 december 2020 ska alla hus hitanför ån vara byggda och jordfästa, och bygget av  kvarnen åtminstone påbörjat.

Gott Nytt År till alla som hänger med i den här bloggen och som orkat att läsa ända hit! 💝