Ett utomhusbad för hundra år sedan.

 

Det projekt jag nu tänker visa har inget med Nya Rossberga att göra men det kan delvis kan förklara min inaktivitet på anläggningen under hösten. Och det handlar ju ändå om modellbygge...

Projektet är ett diorama, föreställande ett sedan 90 år försvunnet kallbadhus i Hedemora.

Här följer först några översiktsbilder på det färdiga bygget. (Ber om ursäkt för den stundtals knepiga färgåtergivningen.)
Den röda flaggan på hopptornet signalerar att det idag är damernas baddag.

I Hedemora finns en förening som heter ”Hantverk och design”. Föreningen sysslar bland annat med forskning om stadens store son, arkitekten Lars Israel Wahlman. Jag har tidigare byggt dioramor av tre av de byggnader Wahlman ritade till sin hemstad. Wahlman var som synes inte rädd att ta ut svängarna. Inte precis funkis, om man säger så…

Varmbadhuset

Utsiktstornet Furuliden

Danspalatset Sveasalen

Wahlman ritade även det kallbadhus som fanns i sjön Hönsan, mitt i stan, mellan åren 1902 och 1931.

Nu har man från föreningens sida bett mig att bygga en modell även av detta badhus. Till sitt förfogande har föreningen tre ritningar vilka tyvärr är väldigt olika.

Dessutom finns ett antal fotografier och (handkolorerade) vykort som visar att badhuset uppträdde i flera olika skepnader under sin korta historia. (Stort tack till föreningen Hedemorabild.)

Det finns också en samtida oljemålning som visar, åtminstone en av, byggnadens färgsättningar. (I bakgrunden på denna målning ser man också Wahlmans utsiktstorn Furuliden).

Som man kan förstå finns vissa svårigheter att rekonstruera badhuset. Vilken ritning ska man luta sig mot, vilka fotografier ska man utgå ifrån och hur ska man avbilda saker som måste ha funnits där men som man inte kan hitta vare sig på ritningar eller fotografier?

För att skaffa mig ansvarsfrihet som byggare yrkade jag på att det skulle bildas en liten arbetsgrupp för att hjälpa mig att tolka materialet och ge mig direktiv. Efter att denna arbetsgrupp enats i ett antal frågor var det bara att sätta i gång att bygga.

Det första som slog mig var att modellen blir väldigt liten. Badhuset ser mycket imponerande ut på alla bilder men mätte av allt att döma endast 13x12 meter. I skala 1:87 blir det bara cirka 15x14 cm. Vi jämför med ett annat Wahlmanhus, varmbadhuset i samma skala, som fortfarande finns kvar. Modellerna är fotograferade precis bredvid varandra.  De flesta Hedemorabor upplever nog inte varmbadhuset som särskilt stort men bredvid utebadet ser det rätt mäktigt ut, speciellt i höjdled.

Eftersom jag vet att det kan vara svårt att få tag på vissa tillbehör till modellbyggen (tänk på Novolett-mopeden!) började jag tidigt att samla på mig sådant jag visste att jag skulle komma att behöva. Jag köpte till exempel Olle Frykmos eka och några människor i badkläder.

Men det fanns en sak jag gärna ville ha, men inte lyckades få tag på trots timmar på internet:
Jag hade som sagt fått tag på några människor i badkläder men jag  var inte riktigt nöjd. Jag skulle gärna vilja ha några gammaldags bastanta ”Hedemora-fruntimmer” och inte bara Barbie-liknande skinny fotomodeller som ser ut att vara hämtade från Juan-les-pins med carefully designed bikini swimsuits.
Då fick jag ögonen på Merten-satsen 2526, "nudister", med sex stycken helt avklädda stabila damer.

Perfekt, tänkte jag, då är det ju bara att måla på dem rejäla gammaldags badkläder så är saken klar. Det var dock omöjligt att hitta något försäljningsställe där dessa ”Zorn-kullor” fanns på lager, och det visade sig också att tillverkningen hade  upphört.

Men mina modellbyggarkamrater är förstående, hjälpsamma och generösa. Efter att ha beklagat mig på Facebook rasslade det till i min postlåda. Där låg försändelser från Peter S och Peter F med diverse simmare och badare och andra användbara figurer. Stort TACK, grabbar!

 

Det finns ganska många bilder på badhusets exteriör, men hur det såg ut innanför planket är mera osäkert. Som jag berättade tidigare har vi tre (olika) ritningar som kan ge ledtrådar och vi i referensgruppen åstadkom en del kvalificerade (hrrmm..) gissningar om hur det kan ha sett ut.

Med ledning av ritningarna och nedanstående foto  beslöt vi att husets långsida, in mot bassängen, var öppen och att man genom detta ska kunna se in mot de åtta omklädningshytterna.

I samtida tidningsartiklar (1902 och framåt) kan man läsa att Wahlmans blivande utomhusbad i Hedemora var målat i färgerna gult, grönt och rött. Men hur var dessa färger fördelade över byggnaden? Vi tittar på oljemålningen igen:

Fast det är knepigt med färger…. Oljemålningen är avfotograferad och det ger en viss färgförvrängning och sedan visas den på en skärm vilket ytterligare kan förvanska färgerna. Dessutom vet vi att badhuset renoverades, byggdes ut och målades om flera gånger under sin 29-åriga existens.

Men referensgruppen enades i alla fall om färgkulörer och arbetet rullade på och till slut stod dioramat färdigt. Här ser vi nu ett antal närbilder med de färger vi anser troliga.

Ingången med baderskans parkerade cykel.

Klart för svanhopp.

Två drönarbilder på livet innanför planket.

Baderskan informerar en ung badare om vilka ordningsregler som gäller.
(Tack för tips och figur, Peter F.)

Röd flagga på tornet signalerar som sagt att idag är det damerna som disponerar badhuset. Det hindrar förstås inte herrarna från att ta sig ett dopp i strandkanten bredvid och att äntra flotten.

Bakom badhuset figurerar ”icke-badarna” på strandpromenaden. Trots det vackra vädret överger traktens societet inte gärna sin ståndsmässiga kostymering. 

På bänken sitter en representant för den mera folkliga stilen och drar en trudelutt på bälgaspelet. (Tack för det, Peter F.)

Söndag den 19 december överräcktes dioramat till föreningen och här ser vi referensgruppen som varit mig behjälplig. Lars, Ann-Marie och Annelie. 

Ja, och med det vill jag önska mina modellbyggarkamrater, och övriga dito, en God Jul och ett Gott Nytt år!