Rossberga industriområde

-

 

Dags för avsnitt 6, av Strövtåg i avbilden”, och nu går vi alltså in på seriens andra halva. Ungefär samtidigt går vi också in i pandemins andra våg. Hoppas då att en ny vandring i Rossberga i någon mån kan hjälpa till att skingra dystra tankar i novembermörkret.

Rossberga är väl vad man brukar kalla en ”bondby” men byn har även en stolt industritradition som jag, i alla fall delvis, försöker gestalta på anläggningen. Om detta handlar dagens avsnitt.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

5. Färdiga dioramor och några slutreflektioner.

-
Bild
  J a, här står nu tre färdiga dioramor. Men vi börjar med att backa och berättar lite om den sista byggetappen. För att visualisera det kommande dioramat ställde jag upp de viktigaste komponenterna på en pappskiva med samma mått som den blivande bottenplattan. Bottenplattan, ja… Underst finns en 8 mm tjock plywoodskiva. Längs dess kanter limmar jag en 15x15 mm trälist. Detta för att ha något att spika fast den kommande sargen i. Sedan fyller jag upp med 15 mm tjocka cellplastskivor för att allt ska komma i samma nivå.  För att få ytterligare volym i ”jordskorpan” limmar jag på ännu ett lager med cellplast. Sedan är det bara att börja karva fram trädgårdens terrängformer och göra uttag för husgrunderna. Nu är terrängen karvad, slipad och grundmålad. Strax ska fibergräset dit men innan jag börjar med det maskar jag av för lekstuga, sandlåda och trädgårdsland. Japp, då var det bara att sätta i gång med fibergräset. Vår trädgårds stora ytor har alltid varit  välklippta så h...
Läs mer

3. Att färdas i tiden

-
Bild
I förra avsnittet stångades jag med att krympa trädgården på ett rimligt sätt och att åstadkomma en förebildsliknande tegelvägg. Nu går jag vidare i dioramabygget och ställs då inför frågan ”Hur såg det egentligen ut här hemma för 25 år sedan?” När Karin och jag försökt erinra oss detta har vi märkt att man glömmer fort, speciellt när det gäller trädgårdens utseende som skiftat rätt mycket genom åren. Vad gäller byggnaderna är det lite lättare. Mycket är sig likt men några viktiga förändringar har ändå skett sedan slutet av nittiotalet. Så här ser framsidan av huset ut idag: Och nu har jag glädje av att jag tagit en hel del bilder under åren. Så här såg det ut under ”dioramaperioden”. Ingen köksutbyggnad, som synes och i stället för den höga thujahäcken fanns där en lägre variant med ölandstok. På baksidan av huset har det också skett en del. Så här ser det ut nu för tiden, en bister novemberdag 2024. Och här ser vi hur det såg ut under den aktuella perioden… …och så här blev det...
Läs mer

4. Flera hus på tomten och många detaljer.

-
Bild
  Då har vi alltså löst en del utrymmesproblem på dioramat och fastslagit i stora drag hur det såg ut i vår trädgård på nittiotalet. Nästa steg blir att tillverka flera hus och detaljer som så småningom ska placeras ut på den ännu ej påbörjade bottenplattan. Här ser vi förebilden till dioramats minsta hus, alltså barnens lekstuga. Notera den två meter långa "mätstickan" som står mot lekstugans fasad. Med hjälp av denna kan jag enkelt göra ritningar till de hus jag vill bygga. Men trots litenheten var bygget ganska omfattande. Dessutom skulle den ju tillverkas i tre exemplar. Varje exemplar kom att bestå av fem moduler. Det blev alltså sammanlagt 15 moduler som var och en krävde en hel del jobb. Här ser vi alla modulerna innan hoplimningen.   Som synes är den färdiga modellen inte stor. Ännu en jämförelse. Nästa byggnad blev den här… …och så vårt uthus. Många nya delar blev det, med husgrunder och skärmtak. Och ytterligare en storleksjämförelse. Tolv färdiga hus som väntar p...
Läs mer