Mjölnar-sågen med bas-inredning.



Så har då även mjölnar-sågen i Rossberga återuppstått i modell. Vi börjar väl med att titta på de  ”inspektionsfoton” där taket sitter på. (Och innan någon "skämtsam" MJ-kollega börjar undra om man verkligen byggde höghus i Rossberga på nittonhundratalet så vill jag upplysa om att byggnadens "framsida" till stor del kommer att  vara under jord.)





(Betongstensgrunden är egenmålad Plastruct 91 620)







Innan vi går vidare kan jag säga att när det gäller det här bygget har jag haft en tur som jag kanske inte riktigt förtjänat. Trots att sågen stod kvar till ganska nyligen kom jag mig aldrig för att fotografera den, men tack och lov har inte alla har inte varit lika handlingsförlamade som jag. Inbritt Nyström, som bodde i mjölnarbostaden i många år har låtit ”Gruppen för gamla Rossbergabilder” ta del av hennes gamla foton. Här ser vi ett par av dessa. 







Sven Tidén, före detta lanthandlaren i Rossberga, tog på sjuttiotalet en hel del färgbilder på sågen och kvarnen, och även han har låtit bildgruppen ta del av bilderna. Förutom exteriörbilder tog Sven även en del bilder inomhus. Här ser vi några av Svens bilder. 









Även min svåger Torbjörn lyckades ta en bild på sågen innan den försvann. Ofta blir bilder tagna ur en och samma vinkel men här har Torbjörn använt sin fantasi. Lite grand som att fota ”månens baksida". 




Att det fanns interiörbilder gjorde att jag blev sugen på att försöka inreda min modell. Inredningen skulle då kunna anas genom de öppna dörrarna och luckorna på byggnaden. Det vore förstås också roligt att kunna lyfta av taket och studera inredningen närmare. Men byggnaden står cirka 60 cm in på anläggningen och det skulle då bli svårt att se inredningen även om taket lyftes bort. Här gällde det att tänka utanför boxen. Lösningen blir att sträcka ut handen och lyfta ut hela byggnaden till beskådan när inredningen ska förevisas. Voilà!


OK, vi lyfter väl av taket och tittar in. Jag kan redan nu säga de foton jag haft tillgång till inte har varit heltäckande och att inredningen därigenom blivit rätt förenklad. Det konstnärliga frirummet har utnyttjats till max med en hel del okvalificerade gissningar. 





Sågen är byggd i demonterbara moduler som skruvas ihop med Märklins rälsskruv. Här är de fyra huvudkomponenterna innan monteringen.





Huset är alltså enkelt demonterbart vilket är en fördel när jag så småningom ska superdetaljera maskinavdelningen. Bara att lyfta ur, så här alltså.




Vad visar då följande foto?





Jo, i glassburkens djup vilar huvuddelen av Woodland Scenics ”Rural Wooden Saw Mill”. Det visade sig att det var mycket enklare att bygga upp ett eget sågmaskineri med diverse styrénlister än att försöka anpassa Woodlands gjutskäggiga metalldelar till en Rossberga-såg. Det enda jag använde av Woodlands grejer var själva sågklingan…


Nåja, en hel del av Woodland-grejerna kan säkert komma till användning till något annat vad det lider. Men nedanstående pjäs ska jag försöka fixa till och placera som skrot utanför sågen.





Enligt tvärsäker, och vanligtvis felunderrättad källa, installerades nämligen en blänkande, modern dieselmotor i sågen, våren 1959. Den gamla ångpannan ställdes då utanför i väntan på upphämtning av Skrot-Gunnar.



Ja, det var det, det. Den fjärde och sista kåken på sektionen är alltså färdig. Nästa moment blir nu alltså att jordslå den och följande tre byggnader som hör hemma på samma sektion på anläggningen.







Slutligen vill jag uppmärksamma mina läsare på Göran Tholins utmärkta blogg om Vestra Wetterns Järnväg. Den hittar man här.






Kommentarer

  1. Det er en ren fryd å følge med på bloggen din. Fabelaktig scratchbygging og nydelige modeller, fortsett slik!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Svein! Kul att du följer bloggen. :-)

      Radera
  2. Hatten av och stort hurra! Sture.
    /Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. vnjuter dina bilder från Backen-Bärby på fejjan.

      Radera
    2. Tack. Man gör så gott man kan i lagom takt. Jag gick halva vägen med stationsnamnet, STUREVIK istället för STUREBY ;)

      Radera
    3. Ett väldigt trevligt namn, Anders! :-)

      Radera
  3. Man tror att hela rasket ska ramla ihop närsomhelst....helt suveränt naturtroget....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Jag gillar ju att "bygga ruiner" och ärligt talat så var nog inte den här byggnaden så sliten 1959...

      Radera
  4. Svar
    1. Tack, Kicki! Du är ju en auktoritet i frågan med rötterna djupt nere i strandlinjen vid Rossberga kvarn och såg.

      Radera
  5. Vilket fantastiskt bygge Sture. Intressant att se hur du återskapar en miljö från en tid som var så annorlunda mot hur det är idag trots att det egentligen inte är så länge sedan. Beundransvärt.

    Jag kunde inte låta bli att le åt följande rad i din text: "Förutom exteriörbilder tog Sven även en del bilder inomhus". När man ser de stora öppningarna i väggarna och hur glest panelen i gavelspetsarna är monterad får ordet "inomhus" en lite annan tolkning. Jag misstänker att det var ganska dragigt i den byggnaden. :-)

    Spännande att kunna följa ditt bygge så jag ser fram emot kommande rapporter.

    /Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, Jan, på många av de här gamla landsbygdskåkarna vore nog begreppet "tak över huvudet" mera adekvat än "inomhus".
      Kul att du följer bloggen!

      Radera
  6. Jag blir helt mållös Sture. Fantastiskt bygge med sågverket. Så verklighetstroget så det inte är sant! 11 poäng av tio :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var generöst, Anders! :-)
      (Med det där sättet att räkna är det nog tur att du har en "ekonomichef" där hemma;-) )

      Radera
  7. Fantastiskt bygge, Sture! Den här gången har du verkligen överträffat alla förväntningar och skapat kronjuvelen på anläggningen!
    En sann njutning för ögat jag hoppas få se i verkligheten nån gång framledes!

    / Mikael med 3D-skrivaren i Lysekil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Mikael!
      Ja, vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte...

      Radera
  8. Jaa du Sture, superlativen haglar med rätta, håller med Anders, mållös blir man. Men du själv går i mål hela tiden...

    När jag läste början på inlägget tänkte jag att du kanske borde inreda sågen så som du har gjort tidigare med andra hus. Men jag tänkte att det kanske var lite svårt denna gång. Å så har du redan gjort det, det var då jag också blev mållös...du är bäst på detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Simon! :-)
      Ja, man kan grotta ner sig hur mycket som helst i detaljer i den här hobbyn. Men jag tror inte att det blir några flera inredningar, nu...
      Lycka till med ditt nya modell-liv i MMM!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?