Två anakronismer och ett trevligt besök

 

Lågsäsong för modellbyggandet  -  det har gått sju veckor sedan jag skrev något i den här bloggen.
Men den 4 september deltog jag i MJ-marknaden i Kårsta och det resulterade i att jag hamnade i min verkstad under ett par dagar.

Vi börjar med att jag visar den här bilden på två bilar som måste målas om för att likna sina förebilder.

Den vänstra bilen köpte jag hos SMJ vid marknaden i Kårsta. Bilförsäljaren (inga namn 😉 ) var mycket ”serviceinriktad” så om jag inte hållit emot ordentligt hade min anläggning kunnat få ett utseende påminnande om IKEA-parkeringen en lönehelg….

Vad är det då för bilmärke det handlar om? Kanske lite svårt att se så här från sidan men om vi tittar snett bakifrån blir det nog enklare. Karaktäristiska baklysen…

Visst, det är en Ford Cortina av 1964 års modell. Förebilden är familjen Byléns första bil, sommaren 1964 då farsan som nybliven 50-åring tagit körkort. Bilen köptes vid Bröderna Hansson i Hedemora. Här ser vi den vid BP-macken i Hedemora där den varit på uppfräschning inför leveransen. När jag tog bilden kunde jag ju inte ana att jag 24 år senare skulle köpa ett hus 400 meter längre söderut på samma gata och att vi fortfarande skulle bo kvar där, 57 år efter bilköpet.

Modellens färg stämde dock inte med förebildens, som var ljusblå/mellanblå. (Fanns öht förebilden i den hiskeligt gröna färg som modellen uppvisar?) Trots SMJ-försäljarens energiska rotande i sina lådor hittade han ingen modell med samma färg som familjen Byléns förebild.

Nej, här gällde det tydligen att själv ge bilen en blå färg. Till min hjälp vid färgblandningen använde jag det enda färgfoto jag har på Cortinan. Det visar farsan någon gång efter 1966 då vi flyttat från Rossberga till en lägenhet i Horndal.

Men nu ägnar vi en stund åt den andra bilen som ska målas om och den ser vi på nedanstående bild. En fint detaljerad Brekinamodell vars färg dock tyvärr inte stämmer med den fullskalabil jag vill efterlikna.

Den bilen ser vi här nedan.

Även denna bild är tagen 1964. Den visar vår granne Sune Risberg, stolt ägare till sin Opel Kapitän av 1959 års modell. Om Sune och hans Kapitän finns mycket att berätta och på min hemsida får han själv komma till tals med minnen av bilen. Den berättelsen hittar man här.

Hm… ”Risberg”, kanske någon undrar…? Och visst, det var hos familjen Risberg, i det vita huset på bilden nedan, som vi lyssnade på ”matchernas match”, natten till den 27 juni 1959.

Brekina-Kapitänen köpte jag för flera år sedan, just med tanken att måla om den efter förebilden. Modellen har dock blivit liggande och det som fått mig att tveka har varit att förebilden var tvåfärgad. Enligt Sunes uppgift var bilen ljusgrå med grönt tak.

Den enfärgade Cortinan verkade emellertid enklare att måla och när jag ändå skulle börja ägna mig åt målning av den, beslöt jag att ta gud i hågen och också göra ett försök med den tvåfärgade Kapitänen. Går det så går det, var min ingångsattityd.  En bidragande orsak till att jag just nu tog mig an Kapitänen var också att Sune och hans bröder skulle besöka mig den 17 september för att inspektera Nya Rossberga. Då vore det ju kul att kunna överraska Sune med att hans gamla bil återuppstått i skala 1:87.

OK, bara att skrida till verket och då är det alltid spännande att se hur det går att demontera bilmodeller och hur många detaljer som går att pilla bort. På nedanstående bild ser vi Cortinans lösa detaljer i facket till vänster. Bara vindruta och chassi löstagbara, alltså. Det högra facket innehåller ”lösgodiset” från Kapitänen. De flesta kromdetaljer och lysen från denna kunde tack och lov demonteras.

Här ser vi de strippade karosserna redo för målningen.

Japp, nu var karosserna färdigmålade. Jag säger ”målade” eftersom de inte är sprutade utan penselmålade.

Taket på Kapitänen är modellens originalfärg men övriga färgtoner har jag blandat till efter eget huvud. Färgerna är lösningsmedels-Humbrol från min urgamla burksamling. Jag föredrar lösningsmedelsfärg eftersom den håller sig ”öppen” längre än akrylfärg som jag tycker vill torka redan i penseln… De färger jag hade tillgängliga var av den matta typen men det spelade ingen roll eftersom målningen avslutades med ett lager klarlack 135, satin. Jag tycker faktiskt att halvblank färg passar bäst på modellbilar. Den ”fläskblanka” färgen upplever jag som orealistisk i skala 1:87.

På nedanstående bilder ser vi bilarna ”påklädda” igen.

Vad tycker jag då själv om resultatet av min målarverksamhet?

Jodå,  jag är förstås medveten om att många hade kunnat göra det mycket, mycket bättre men det duger åt mig. ”Good enough”, som det brukar heta.

Visst hade ytorna (kanske) blivit jämnare med airbrushen men med penseln lyckades jag rädda t.ex en del kromlister runt fönstren. Airbrushen hade krävt en hel del maskning för att klara detta och jag är inte säker på att resultatet blivit bättre.

Båda bilarna hade en del fina detaljer som jag fick offra vid ommålningen men det kan inte hjälpas. Om jag låtit bilarna behålla sin originalfärg och sina fina detaljer hade de inte sett ut som ”vår Cortina” och ”Sunes Kapitän”. Som så många gånger annars när det gäller modellbygge tvingas man att kompromissa.

Men hur var det nu med anakronismerna jag nämnde i inledningen?

Jo, att använda Cortinan på min anläggning, som föreställer 1959, vore förstås ett otänkbart ”tillbaka till framtiden”, eller…?  Varför köpte jag då Cortinan och målade om den? Jo, helt enkelt för att jag ville. Och så är jag ju kung i mitt rike och får jag lust så ställer jag ut den på anläggningen utan att be någon om lov.

Men Sunes Kapitän, då? Ja, att ha den på anläggningen som Sunes Kapitän vore förstås en anakronism. Sune var ju bara 13 år 1959. Men bilen ägdes tidigare av en lantbrukare från Karlbo och det är ju inte omöjligt att denne tog en tur till Rossberga med sin nyinköpta bil, den där vackra sommarlördagen 1959.

Fredag den 17 september var det då dags för Risbergsbesöket. Här ser vi alla gästerna uppställda på perrongen.

Övre raden fr.v: Roland Pettersson, Torbjörn Forss, Janne Risberg, Maj Risberg, Sune Risberg.

Främre raden: Anna-Stina Risberg, Rolf Risberg, Gudrun Forss, Sonja Nyström Bylén.

Kärnan i gänget var ”barnen från andra sidan järnvägen”. Här ser vi grabbarna, Rolf, Janne och Sune Risberg samt undertecknad. I förgrunden ser vi tjejerna, Gudrun och Sonja Bylén. I detta sällskap saknas Gunnar Bylén som gick bort 2016.

Slutligen kanske någon undrar vad Sune tyckte om att se sin gamla pärla i skala 1:87 i Nya Rossberga?

Jo, Kapitänen hade jag placerat delvis dold bakom magasinsbyggnaden, så här:

Efter att först ha studerat Morshyttan-avdelningen lotsade jag över gästerna till Rossbergasidan där Sune blick rätt omgående fastnade på den framstickande bil-bakdelen:

 ”Va´? Är det en Kapitän där bakom? Är det MIN Kapitän?”

Här ser vi Sune med Kapitänen i handen och barndomshemmet i bakgrunden. Jag tror nästan att Sune tyckte Kapitän-överraskningen var besökets höjdpunkt.

Ja, det blev en lång historia om denna om-målning av två småbilar men jag tycker den är ett bra exempel på vilka ringar på vattnet vår enkla hobby ibland kan ge upphov till.