Stolpvagn Os – en supermodell och ett gladbygge

 

Här ser vi två varianter av ”den korta O-vagnen”

På följande bild tittar vi närmare på den vänstra, en present från min gode vän Stig Johansson. Det är en exklusiv modell, gjord av etsad mässing och sammanfogad med lödning. Den är dessutom personligt utformad till Morshyttan – Rossberga såtillvida att lasten är gatsten (Ingemar Johansson var stensättare). Även märkningen är som synes en hyllning till den gamle mästaren och det klassiska året 1959.

Stigs modell är ju välbyggd in i minsta detalj och förtjänar att hållas upp och studeras på nära håll.

Jag blev omedelbart mycket förtjust i vagnen. Den kändes så "lagom" för min bana, den hade perfekt fungerande koppel och gick utan problem på min Märklinräls.  Den passade helt enkelt perfekt att hängas i kroken till det här loket.

Loket ovan är tänkt att så småningom modifieras för att mera liknar loket på bilden nedan, alltså sista tågsättet på banan Näs-Horndal, 1953.

Men ett tåg med en enda vagn är ju liiite kort… Jag skulle behöva flera vagnar av samma typ som Stigs. Här blir det problem. För det första känner jag att jag inte klarar att löda ihop en mässingsvagn och för det andra så verkar det inte finnas några byggsatser i handeln idag. Färdiga Os-vagnar finns inte heller att köpa.

Återstår att försöka fuska sig fram med någon sorts gladbygge. Jag har ju några vanliga O-vagnar liggande som jag ännu inte har monterat stolparna på. Vagnen till vänster här nedan är en sådan, av fabrikat Lima. Kanske jag helt enkelt kan kapa den en bit och få den att hjälpligt likna Stigs vagn?

Stigs vagn är dock mycket smäckrare i allt än vad Limavagnen är. Så är till exempel lämmarna på Stigs vagn cirka 0.25 mm tjocka och på Limavagnen är de drygt 1 mm. Limavagnen är ju rena pansarkryssaren…

OK, då ska vi se om det går att demontera denna pansarkryssare på något vis. Lämmarna gick ganska lätt att avlägsna men plasten är spröd och det sprätte en del smådelar innan alla fyra delarna var avlägsnade.

Hm.. hur var det här då? Går flaket att avlägsna från chassit?

 

Jodå, det var bara limmat i två punkter som gick att bryta isär. Inuti låg som synes en lös metallbit för att ge tyngd åt vagnen.

Här är ett mittparti bortkapat på både flak och chassi. Jag har lagt de blivande skarvarna på olika ställen på de båda delarna för att göra den blivande skarven stark. Lite som ett murförband.

Så var det att kapa metallbiten till rätt längd. Här var det rena grovarbetet. Nu minskar alltså vagnens tyngd. Bara att hoppas på att den ändå ska hålla sig på rälsen.

Nu ska chassit limmas ihop. Notera att jag har gjort en sorts vagga av styrénplast som hela underredet vilar på under limningen. Den avkortade metallbiten håller ihop delarna. Limmet är epoxy.

Så var det spännstagen under vagnen. Limas stag går inte att återanvända och de är dessutom mycket grövre än på Os vagnen. Jag bockar till mässingstråd efter en mall. Tråden fäster jag på mallen med dubbelhäftande tejp och så löder jag ihop spännstagens två delar.

Eftersom Limavagnen är av plast kan jag inte fästa spännstagen med lödning. Jag nyper fast en styrénremsa som tillfälligt anhåll och sedan blir det epoxylimning igen.

Ibland glömmer jag att ta bilder… Hur som helst så limmar jag förstås också fast flaket på chassit.

Men så var det lämmarna. Ibland kan man trolla bort en godstjocklek genom att fila ner kanterna på godset. Tre saker talade emot detta i det här fallet. Godset är väldigt tjockt, väldigt hårt och väldigt sprött. Nej, det enklaste är nog att göra nya lämmar i 0.25 mm styrén.

Här är flaket målat och ”metalldelarna” primade med Biltemas rostskyddsprimer. Dags för hoplimning.

Så var det stolparna. Limas är grova och av spröd plast. Jag gör nya av 0.7 mm mässingstråd. Notera hålen i toppen på en del stolpar. De är borrade med 0.4 mm borr (ofattbart att den inte gick av!) och avsedda för fästande av kättingar.

Ja, då var vagnen klar. Stolparna monterade med kättingar från Firma Eskader (15 länkar/cm). Vagnen är målad med Vallejos 70846 Mahogany Brown och vädrad med Tamiyas XF61 Dark Green (Jag har använt Stigs föredömligt vädrade vagn som förebild.) Jag tycker att jämfört med den obehandlade Limavagnen bredvid så hävdar sig gladbygget rätt bra.

Men ett tåg med två vagnar är ju fortfarande liiite kort. Jag beslöt att köra med salig Hans Svenssons devis ”ett, två, många”. Jag gjorde alltså en vagn till när jag lika höll på. Här har vi nu hela Näsbanans vagnpark.

Nå, hur blev det nu med O-vagnens tjocka ”pansar-lämmar”?

Om vi tittar på bilden nedan så ser vi att de nya styrénplastlämmarna inte utmärker sig i jämförelse med Stigs mässingslämmar.

Dags att sammanfatta min O-vagns konvertering. Vi tittar först på bilden här nedan med en av ”mina” vagnar till vänster och Stigs till höger. Under bilden tar jag sedan upp några saker som jag tycker bör nämnas.

Min vagn är som synes mycket förenklad jämfört med Stigs. Min vagn saknar text och smådetaljerna är inte lika ”utmejslade”.

Eftersom jag utgick ifrån Limavagnens stolphållare har min vagn ett stolp-par för mycket.

Jag har monterat kättingar på mina vagnar. På normalt betraktningsavstånd kan man knappt urskilja länkarna. Jag skulle nästan lika gärna ha kunnat använda sytråd… Men tittar man på nära håll blir kättingarna nästan ändå för grova. Sådana här paradoxer råkar man ibland ut för som modellbyggare. Det är inte alltid att det som ÄR rätt SER rätt ut.

Och slutligen, en finsmakare ser genast att min Limavagn är för hög. Den ser nästan ut att ”stå på tå” bredvid Stigs vagn. Någonstans läste jag en artikel om hur man kan sänka Limavagnen men den hårda och spröda plasten gör att jag avstår sådana experiment. Om någon petitessökare påpekar höjdskillnaden tänker jag klämma till med: ”Som du ser så är den höga vagnen ganska lätt lastad. Den låga vagnen, däremot, är lastad med tung gatsten. Som alla vet så hade Os-vagnarna veka fjäderpaket med underliggande kamaxlar och det gör att vagnen sjunker markant vid tung last”.

Kort sagt: Jag är nöjd att med enkla medel och på kort tid ha åstadkommit ett par vagnar som klarar att rulla på Näsbanan tillsammans med Stigs vagn. Men mina vagnar håller inte för att betraktas kritiskt på nära håll. De kan i bästa fall accepteras att rulla i ett tågsätt på anläggningen.  Så här:

Att lasta vagnarna var kul. På den främre vagnen ligger en trave rör av något slag, några kabeltrummor och några tunnor. På nästa vagn har vi en gammal slåttermasin och ett tröslverk. En bonde i Näs håller på att modernisera sitt jordbruk och skänker slåttermaskinen för återvinning i martinugnen i Horndal. Han har också nyligen investerat i en skördetröska så tröskverket är på väg till en fritidsbonde uppe i Horndal.

 

Tröskverket, ja… Förebilden tillverkades av OllénsTröskmaskinfabrik i Flen. Tröskverket har mätts upp på hembygdsmuséet Åsle Tå i Västergötland av Mika Thörning och Göran Tholin. Mika har sedan skrivit ut det med 3D-skrivare och säljer det via sin firma Skultorps Vagn & Lokverkstad.

Ja, det var väl det hela…

Med detta GLADbygge vill jag redan nu önska alla hobbykamrater, och även övriga dito, en GLAD Midsommar!