Stolpvagn Os – en supermodell och ett gladbygge
Här ser vi två varianter av ”den korta O-vagnen”
På följande bild tittar vi närmare på den vänstra, en present
från min gode vän Stig Johansson. Det är en exklusiv modell, gjord av etsad
mässing och sammanfogad med lödning. Den är dessutom personligt utformad till
Morshyttan – Rossberga såtillvida att lasten är gatsten (Ingemar Johansson var
stensättare). Även märkningen är som synes en hyllning till den gamle mästaren
och det klassiska året 1959.
Stigs modell är ju välbyggd in i minsta detalj och förtjänar
att hållas upp och studeras på nära håll.
Jag blev omedelbart mycket förtjust i vagnen. Den kändes så "lagom" för min bana, den hade perfekt fungerande koppel och gick utan problem på min Märklinräls. Den passade helt enkelt perfekt att hängas i kroken till det här loket.
Loket ovan är tänkt att så småningom modifieras för att mera
liknar loket på bilden nedan, alltså sista tågsättet på banan Näs-Horndal,
1953.
Men ett tåg med en enda vagn är ju liiite kort… Jag skulle
behöva flera vagnar av samma typ som Stigs. Här blir det problem. För det
första känner jag att jag inte klarar att löda ihop en mässingsvagn och för det
andra så verkar det inte finnas några byggsatser i handeln idag. Färdiga Os-vagnar
finns inte heller att köpa.
Återstår att försöka fuska sig fram med någon sorts
gladbygge. Jag har ju några vanliga O-vagnar liggande som jag ännu inte har
monterat stolparna på. Vagnen till vänster här nedan är en sådan, av fabrikat
Lima. Kanske jag helt enkelt kan kapa den en bit och få den att hjälpligt likna
Stigs vagn?
Stigs vagn är dock mycket smäckrare i allt än vad Limavagnen
är. Så är till exempel lämmarna på Stigs vagn cirka 0.25 mm tjocka och på
Limavagnen är de drygt 1 mm. Limavagnen är ju rena pansarkryssaren…
OK, då ska vi se om det går att demontera denna
pansarkryssare på något vis. Lämmarna gick ganska lätt att avlägsna men plasten
är spröd och det sprätte en del smådelar innan alla fyra delarna var avlägsnade.
Hm.. hur var det här då? Går flaket att avlägsna från chassit?
Jodå, det var bara limmat i två punkter som gick att bryta
isär. Inuti låg som synes en lös metallbit för att ge tyngd åt vagnen.
Här är ett mittparti bortkapat på både flak och chassi. Jag
har lagt de blivande skarvarna på olika ställen på de båda delarna för att göra
den blivande skarven stark. Lite som ett murförband.
Så var det att kapa metallbiten till rätt längd. Här var det
rena grovarbetet. Nu minskar alltså vagnens tyngd. Bara att hoppas på att den
ändå ska hålla sig på rälsen.
Nu ska chassit limmas ihop. Notera att jag har gjort en
sorts vagga av styrénplast som hela underredet vilar på under limningen. Den
avkortade metallbiten håller ihop delarna. Limmet är epoxy.
Så var det spännstagen under vagnen. Limas stag går inte att
återanvända och de är dessutom mycket grövre än på Os vagnen. Jag bockar till
mässingstråd efter en mall. Tråden fäster jag på mallen med dubbelhäftande tejp
och så löder jag ihop spännstagens två delar.
Eftersom Limavagnen är av plast kan jag inte fästa
spännstagen med lödning. Jag nyper fast en styrénremsa som tillfälligt anhåll
och sedan blir det epoxylimning igen.
Ibland glömmer jag att ta bilder… Hur som helst så limmar
jag förstås också fast flaket på chassit.
Men så var det lämmarna. Ibland kan man trolla bort en
godstjocklek genom att fila ner kanterna på godset. Tre saker talade emot detta
i det här fallet. Godset är väldigt tjockt, väldigt hårt och väldigt sprött.
Nej, det enklaste är nog att göra nya lämmar i 0.25 mm styrén.
Här är flaket målat och ”metalldelarna” primade med Biltemas
rostskyddsprimer. Dags för hoplimning.
Så var det stolparna. Limas är grova och av spröd plast. Jag gör nya av 0.7 mm mässingstråd. Notera hålen i toppen på en del stolpar. De är borrade med 0.4 mm borr (ofattbart att den inte gick av!) och avsedda för fästande av kättingar.
Ja, då var vagnen klar. Stolparna monterade med kättingar
från Firma Eskader (15 länkar/cm). Vagnen är målad med Vallejos 70846 Mahogany
Brown och vädrad med Tamiyas XF61 Dark Green (Jag har använt Stigs föredömligt
vädrade vagn som förebild.) Jag tycker att jämfört med den obehandlade Limavagnen
bredvid så hävdar sig gladbygget rätt bra.
Men ett tåg med två vagnar är ju fortfarande liiite kort.
Jag beslöt att köra med salig Hans Svenssons devis ”ett, två, många”. Jag
gjorde alltså en vagn till när jag lika höll på. Här har vi nu hela Näsbanans vagnpark.
Dags att sammanfatta min O-vagns konvertering. Vi tittar först
på bilden här nedan med en av ”mina” vagnar till vänster och Stigs till höger. Under
bilden tar jag sedan upp några saker som jag tycker bör nämnas.
Min vagn är som synes mycket förenklad jämfört med Stigs.
Min vagn saknar text och smådetaljerna är inte lika ”utmejslade”.
Eftersom jag utgick ifrån Limavagnens stolphållare har min
vagn ett stolp-par för mycket.
Jag har monterat kättingar på mina vagnar. På normalt betraktningsavstånd
kan man knappt urskilja länkarna. Jag skulle nästan lika gärna ha kunnat
använda sytråd… Men tittar man på nära håll blir kättingarna nästan ändå för
grova. Sådana här paradoxer råkar man ibland ut för som modellbyggare. Det är
inte alltid att det som ÄR rätt SER rätt ut.
Och slutligen, en finsmakare ser genast att min Limavagn är
för hög. Den ser nästan ut att ”stå på tå” bredvid Stigs vagn. Någonstans läste
jag en artikel om hur man kan sänka Limavagnen men den hårda och spröda plasten
gör att jag avstår sådana experiment. Om någon petitessökare påpekar
höjdskillnaden tänker jag klämma till med: ”Som du ser så är den höga vagnen
ganska lätt lastad. Den låga vagnen, däremot, är lastad med tung gatsten. Som
alla vet så hade Os-vagnarna veka fjäderpaket med underliggande kamaxlar och
det gör att vagnen sjunker markant vid tung last”.
Kort sagt: Jag är nöjd att med enkla medel och på kort tid ha
åstadkommit ett par vagnar som klarar att rulla på Näsbanan tillsammans med
Stigs vagn. Men mina vagnar håller inte för att betraktas kritiskt på nära
håll. De kan i bästa fall accepteras att rulla i ett tågsätt på anläggningen. Så här:
Att lasta vagnarna var kul. På den främre vagnen ligger en
trave rör av något slag, några kabeltrummor och några tunnor. På nästa vagn har
vi en gammal slåttermasin och ett tröslverk. En bonde i Näs håller på att
modernisera sitt jordbruk och skänker slåttermaskinen för återvinning i
martinugnen i Horndal. Han har också nyligen investerat i en skördetröska så
tröskverket är på väg till en fritidsbonde uppe i Horndal.
Tröskverket, ja… Förebilden tillverkades av
OllénsTröskmaskinfabrik i Flen. Tröskverket har mätts upp på hembygdsmuséet
Åsle Tå i Västergötland av Mika Thörning och Göran Tholin. Mika har sedan
skrivit ut det med 3D-skrivare och säljer det via sin firma Skultorps Vagn
& Lokverkstad.
Glad midsommar själv. Vore kul att äntligen få komma och se på din bana i verkligheten snart. Fick min andra spruta idag och frikort på SJ har jag ju...
SvaraRaderaSuveränt Sture! Vilken finmekaniker du är. Glad Midsommar, förresten.
SvaraRaderaTack, Bengt! Värmer förstås lite extra med beröm från en man med mekaniskt påbrå i flera generationer. ;-)
RaderaTrevlig Misssommar, nej jag menar förstås MIDsommar! https://youtu.be/zag9DqM76OU
Ett mycket lyckat gladbygge må jag säga.
RaderaTommy(SWJ)