Bygget av Nya Rossberga

Här har vi invignings-gänget, den sammetsvarma lördagen 29 juni. Per Arne Åberg klipper bandet. (Foto: Stefan Nilsson) Invigningsfesten krävde ju en del förarbete så det blev inte mycket modellbygge den sista tiden innan. Men något ville jag ändå visa upp som jag inte redovisats på bloggen tidigare så jag smög ner i verkstaden ibland för att fixa några smågrejer. Tyskbo anhalt fick ett par väntande passagerare på perrongen. Vägkorsningen fick ett mjölkbord med krukor. Mjölkbilen fick förare, krukor och lastare. Ett gammalt foto visar hur kor drivs rakt igenom Rossberga Centrum… … och det försöker jag gestalta här. Gästerna var oerhört generösa med presenter, både i flytande och fast form. En del av ”fastforms-presenterna” var färdiga för direkt utplacering på anläggningen. Presenterna fyllde diverse luckor i landskapet och/eller hade anspelningar på anläggningens koncept. Detta redovisades på ett mycket underhållande och fyndigt sätt. En givare h...

Luften gick ur mig lite grand när strösslingen var klar men nu har jag i alla fall åstadkommit en liten byggnad till Nya Rossberga. Mellan Horndal och centralorten Rossberga ligger Tyskbo. Där fanns en gång i tiden en anhalt med en liten väntkur och en plåtstins.   Min vän Kjell Gustavsson som bor i närheten har yrkat på att anhalten ska finnas med på anläggningen och givetvis nappar jag på ett sådant ”medborgarförslag”. (Det var också Kjell som  kom med det utmärkta förslaget att martin-skorstenen ska synas vid horisonten.) Här har vi modellens inspektionsfoto. Några limfläckar ovanför gavelfönstret måste som synes mattlackas. Som vanligt kan jag säga att jag är väl inte helt nöjd med slutresultatet. Jag avstår därför från att lägga in förebildsfotot. Man kan säga att jag utnyttjat "det konstnärliga frirummet" för att citera Göran Tholin. Och här har vi väntkuren på plats vid träperrongen. Notera plåtstinsen, som skulle vridas mot tåget för att signalera att man vill...

Efter att idag ha sett valförrättaren stoppa kuvertet i urnan är det dags att lämna Europa och ta itu med de verkligt viktiga frågorna: Slut-strösslingen av Nya Rossberga. Förbättring av uppställningsplats för Opel Olympia. Orienteringskartor över området. (På begäran.) OK, vi börjar med strösslingen. Så här ser det ut idag: Men jag måste först ta upp det här med belysning av en anläggning, och de spratt ljuset kan spela. Här har jag lagt i de extensivströsslade sektionerna. Enda belysningen här är lysrören i taket. På nästa bild har jag även tänt de spotlightar som ska belysa anläggningen. Slutligen en bild där endast spotlightarna är tända. Inget ljus för övrigt i taket alltså, utan spotlightarna är avsedda att leda in betraktarens ögon på anläggningen, och inget annat ska belysas. OK, då planterar vi lite träd. Och så ställer vi dit lite provisoriska frigolitkåkar. Men när det hela var klart så här långt såg jag en sak som jag definitivt inte var nöj...

Så har den då anlänt. En Opel Olympia, årsmodell 1938, som jag fått från Mölle-Mats. Ett riktigt litet smycke. Ja, inte Mölle-Mats, alltså, utan Opeln, men det behöver väl knappast påpekas…? Nu ska den målas svart (nästan synd…) och placeras ut vid Blåbandslokalen i Rossberga där den tjänstgjorde som lekstuga åt barnen Bolin under femtiotalet.  Och här är den målad och på plats.  Vaddå? Syns den inte? Och ändå är den betydligt närmare på dataskärmen än vad den kommer att bli på anläggningen. Vi tar väl ett steg närmare så kanske vi ser den bättre. Bilen är väl helt OK men omgivningen har en del i övrigt att önska tycker jag. Vegetationen består av Woodland Scenics Coarse Turf och den ser ju alldeles för grov ut i förhållande till den lilla, lilla N-skalebilen. I verkligheten ser det faktiskt lite bättre ut än på bilden men för att slippa anmärkning från en av branschens chefsideologer meddelar jag att jag självmant kommer att välja ”gör om, gör rätt”.   A...

Två metropoler under loppet av en vecka, alltså… Resan till Modelltågsmässan i Göteborg var väldigt lyckad. Mycket sevärt på mässan och trevligt umgänge med kamrater. Jag hade sett fram emot att träffa även Mölle-Mats men han låg däckad i influensa och fick tyvärr lämna WO. Tillbaka i den småskaliga metropolen måste man nu försöka erinra sig vad man höll på med innan man for. Jo, så här såg det ut. Östlundssektionen uppe till höger är alltså ”färdig”. Nästa steg, då? Jo, som synes av följande bild är det tre sektioner kvar att strössla. Då gäller det att bestämma vilken jag ska börja med av dessa tre. Den här gången beslöt jag att ta ett samlat grepp. Alla sektionerna nedburna i verkstaden på en gång alltså. Innan gräsströsslingen finns det en del saker som måste göras på alla tre sektionerna. Stenar ska placeras ut, buskar planteras och jag måste komplettera en del grusning av vägar och gårdsplaner. Dessutom måste vissa terrängformationer justeras. Det är minsann...