Bygget av Nya Rossberga

Då är även Markusbo uthus klart för ”leveransfoto”. Eftersom jag bara har en enda bild där uthuset skymtar har jag, som jag berättade i förra inlägget, fabulerat ganska fritt. Jag är, som tidigare meddelats, gravt anfäktad av ruin-romantik och har därför låtit målningen flagna en del och närmaste hörnet sjunka ned något. Några läsare påpekade också i förra inlägget att huset verkade ha en skorsten som skymtar genom lövverket. OK, en skorsten blev det då, och den placerade jag då vid den redan tidigare byggda knixen på taket. Jag tänker mig att taket hänger på skorstensstocken. Skorstenen hamnar då tyvärr lite mera till höger än den borde, men "wtf", som man tydligen säger numera på nätet… Jag ville också ha ett lite annorlunda tak och beslöt därför att uthuset skulle få ett pärt-tak. Eller jag kanske ska säga ”pärt-liknande” för att bespara min vän, den norrländske Ford-entusiasten, mödan att räkna alla pärt-varv för att kolla om det blivit rätt. Det viktiga är som beka...

När nu både skolhus och uthus är färdiga vid Rossberga småskola vänder vi åter mot denna, vid det här laget, välkända plats. Vi talar alltså om banvaktsstuga 109, Markusbo. Boningshuset och matkällaren är klara sedan tidigare.  Nu återstår dressinskjulet och uthuset. Dressinskjulet lär väl inte bereda några svårigheter men med uthuset blir lite knepigare. Bilden ger ju inte så mycket information vilket förstås är ett minus men å andra sidan har jag då rätt fria händer. Vad kan jag då utläsa av det gamla fotot? Jo att uthuset ser ganska högt ut. Mina fältstudier har visat att nivåskillnaderna på den platå där byggnaderna ligger är rätt små. Detta får mig att dra slutsatsen att uthuset är ”en och en halvplans”, alltså med en liten vind, ungefär som vårt eget uthus i Hedemora. På en webbsida, som jag tyvärr inte hittar tillbaka till, läste jag att i järnvägens barndom hade banvakterna ofta getter. Vinterfodret till dessa förvarades då på uthusets vind. Jag best...

Jaha, snedsprånget, ja. Inte som ni tror, misstänker jag… Den här bloggen heter ju ”Bygget av Nya Rossberga”, men nyligen gjorde jag ett snedsprång över rummet till den ”färdiga” delen, Lilla Morshyttan. Jag fick nämligen ett mejl från en modelljärnvägsintresserad kille som sett Youtubefilmerna om min anläggning. Sådana mejl har jag iofs fått även tidigare men den här mejlskrivaren, Gunnar, var lite speciell. Han jobbar på trafikverket och hade kollat upp vägporten i Morshyttan, Nu hade han upptäckt att den höjdes med 38 centimeter 1959. Gunnar beklagade dock att det inte framgick om höjningen redan var genomförd den 27 juni. OM nu höjningen redan skulle vara genomförd skulle höjden 2,94 meter (som jag fått från ett av Per Arne Åbergs foton ) alltså vara felaktig. Jag beslöt alltså, med kungligt envälde, att höjningen skedde först sent på hösten. Gunnar föreslog att jag i så fall skulle sätta ut några figurer som sysslade med förberedelsearbeten inför höjningen. Jag nappade di...

I förra avsnittet lovade jag att hålla mig vid byggbordet efter mina strövtåg men det är alltid något som kommer i vägen. Hösten smyger sig på, temperaturen i stationshuset sjunker och det är dags att ställa tillbaka det oljefyllda element som jag ställde undan i våras. Här ser vi elementet på plats. Jaha, och vad hände nu med idén om "intryckssanering"? Allt under sargen skulle ju vara grönt, och här har vi ett kritvitt element som sticker i ögonen. Något måste göras! Husbyggandet får alltså vänta medan jag åtgärdar elementet. Färg inhandlades (speciell häftgrund för fabrikslackade ytor krävs!) och nu smälter elementet in bättre mot sarg och draperier. Elementärt, min käre Watson! Men nu tillbaka till byggbordet. Markusbo banvaktsstuga och Rossberga småskola är alltså färdigbyggda men till fastigheterna hör också var sitt uthus. Dags att ta itu med dessa och vi börjar vid småskolan. Här har vi uthusets front. Det är den som blir synlig för anläggningens ås...