Östlunds loge färdig
De tio senaste veckorna har bloggen har bara bestått av länkar till min strövtågsserie.
Några kanske undrar om byggverksamheten i Nya Rossberga har stått stilla under
den tiden?
Nej då, jag har tillbringat en del tid i husbyggarverkstaden
och resultatet tänker jag visa här i ett par uppdateringar.
Vi börjar med den byggnad som i min begreppsvärld går under
namnet ”Östlunds loge”.
Vi förflyttar oss alltså till det inringade området på
följande bild.
På den här välbekanta bilden som jag tog för 50 år sedan ser
man logen och landsvägen som stryker alldeles förbi logens hörn.
Byggnaden är pampig och utgör ett blickfång, såväl i verkligheten
som på anläggningen.
Logen har flera intressanta väggstrukturer och även en ”suterrängvåning”.
Allt med en härlig patina. På mina ”inspektionsfoton”
av modellen ser en del detaljer kanske lite väl grova ut men jag vill att kåken
ska kännas ”timrig och stickig” även på 85 cm avstånd.
Skalan kallar jag ”gladskala”. Som jag berättat flera gånger
förr jobbar jag med så kallat forcerat perspektiv. Det innebär som bekant att
hus som i verkligheten ligger långt borta byggs i ”avtagande storlek” för att
ge en illusion av stora avstånd. Jag börjar alltså inte
med skalaberäkningar utan utformar först mockuper efter eget synintryck. När
jag sedan tycker dessa ser lagom stora ut får skalan bli vad den blir. Den är
då rätt ointressant, egentligen.
Vad gäller logen så är den som sagt pampig. Så pampig att den riskerar att
bli alltför dominerande på den lilla anläggningen. Det går förstås att skala
ned hela huset en aning ”extra” men då blir till exempel dörrar och fönster lite väl små.
Jag har därför, utöver själva forcerings-nedskalningen, tryckt ihop
väggpartierna en del (selektiv komprimering) vilket gjort att proportionerna
ändrats något jämfört med originalet.
Här ser vi ritningen i skiss-stadiet.
Idag har logen ett modernt plåttak som är helt rakt. På min
femtio år gamla bild har logen tegeltak och jag noterade till min glädje att taket
hade en liten svank. Jag gillar ju sådana små ålderstecken på mina modeller.
Det jag minns speciellt från femtiotalet är att det ofta låg
en halmstack utefter logens vägg, enligt bilden här nedan. Halmstacken borde
förstås också finnas med på modellen men det finns inte mycket utrymme för den.
Här har jag alltså bundit ris åt min egen rygg med den selektiva komprimeringen
av den långa väggen. Notera vägen till vänster där nutida lastbilar så
småningom skulle komma att toucha takutsprånget.
Det öppna utrymmet under logen är platsen för dynghögen.
Enligt Bernt Östlund, son till dåvarande ägarna och född 1946, fanns inte
längre några kor i lagården 1959 och dynghögen var troligen helt borta. Jag har
därför valt att fylla utrymmet med sådant räsche som kan tänkas ha hamnat där
rätt omgående.
Mastercass Sture, - definitivt masterclass. Fantastiskt byggeri :-)
SvaraRaderaTack för det! :-)
RaderaFinemang 🔔🔔🔔🔔🔔
SvaraRaderaÄnnu en helt fantastisk modell att vara stolt över och där du verkligen har lyckats med att fånga "själen" i den, Sture! Very well done!
SvaraRaderaMvh Micke i Lysekil.
Ja, Micke, logen blev bättre än jag vågade hoppas på.
RaderaWonderful, really wonderful! Love it!
SvaraRaderaSvank på tegeltaket! Fin detalj. Och röran av grejer som är instoppade under logen är också suverän. Känns så väl igen från min loge...
SvaraRadera