Ett smutsigt jobb, men någon måste göra´t…
Inte bara ett smutsigt jobb utan också ett krångligt jobb
med många omflyttningar och promenader mellan källaren och stationshuset.
Efter förra veckans utflykt i familjealbumet drar vi alltså på oss arbetskläderna igen för nu ska banvallen grusas.
Älvsjö, ja! I morgon bitti far jag till
Stockholm för årets stora begivenhet. Kom gärna förbi Allt om Hobbys monter och
växla några ord.
Efter förra veckans utflykt i familjealbumet drar vi alltså på oss arbetskläderna igen för nu ska banvallen grusas.
Här ser vi startläget med Nya Rossberga strippat till
skelettstadiet.
Själva spåren är grusade redan tidigare men banvallen är som synes
fortfarande i masonitstadiet.
Eftersom jag bygger med öppet ramverk lägger jag pappbitar
under banvallen för att förhindra att nedfallande grus och gräs ska hamna på
golvet. Jag vill ju dessutom kunna återanvända sådant material.
Hm… hur var det nu jag gjorde när jag grusade banvall
senast? Man borde alltid anteckna i vilken ordning man gör saker…. Nåja, jag
börjar med att pensla på vanligt vitlim i olika fläckar. I limmet trycker jag
sedan fast Woodlands Buff Coarse. Banvallen innehåller ju, till skillnad från
ballasten, en del större stenar.
När stenarna torkat fast ordentligt penslar jag lim mellan stenpartierna och strösslar på
Buff Medium. Först försökte jag strössla med kryddburken men det var svårt att
få gruset att fästa på banvallen trots att den var limbestruken. När jag
strösslade banvallen på min bropassage var det ju enkelt – då vände jag helt
enkelt på sektionen så att banvallen låg horisontell. Detta kan jag av
uppenbara skäl inte göra här. Men det finns ett gammalt trick: Man lägger
gruset på ett pappersark och sedan blåser man så att gruset yr in vinkelrätt mot
banvallen.
Varför visar jag nästa bild? Jo, visserligen har gruset fäst
i limmet men det sitter inte bergfast. För att fixera det ytterligare tar jag
utspätt vitlim och droppar över gruset. Då är det risk att limmet liksom
pärlar sig och inte vill absorberas av gruset. Det är här sprejflaskan kommer
in. Den innehåller ”vått vatten”, dvs vanligt vatten med ett par droppar
diskmedel. Om jag ger banvallen en lätt dusch innan jag börjar med
limbegjutningen kommer limmet att flyta ut mycket bättre.
Så var det dags för den första grönskan. Lim penslas på
utvalda ställen och turf av olika kulörer strösslas i limmet.
Nästa moment blir att strössla ut lite grövre vegetation,
Coarse Turf. Här vill jag passa på att påpeka att mellan varje moment låter jag
limmet torka ordentligt. Detta gör förstås hela den här proceduren ganska tidsödande. Att försöka spara tid med någon sorts ”vått-i-vått-metod”
med grovt grus, fint grus, fin turf och grov turf samtidigt och huller om buller, är dock inget
jag skulle rekommendera.
Så måste jag bestämma hur mycket vegetation det ska finnas
på sträckan genom Nya Rossberga. Här handlar det ju om en industribana,
”Näsbanan”, som nog var ganska igenväxt, jämfört med statsbanan. Ja, det är
sannerligen ännu en av de många svåra beslutssituationer man ställs inför som
modellrallare... Nåja, i det här skedet handlar det bara om markvegetation och
jag är relativt återhållsam än så länge. Jag kan ju alltid öka på senare – det
är svårare att göra tvärt om…. Och hittills handlar det ju som sagt bara om markvegetation. Buskvegetationen spar jag tills jag strösslar hela landskapet.
Nå, här ligger i alla fall hela sträckan grusad, gräsad och befriad från papp,
hushållspapper och tejp.
Här har vi en närbild på banvallen….
…och här har jag lagt dit en landskapssektion. Som synes
döljer landskapssektionen en hel del av banvallen på sina ställen men jag har
ändå grusat den helt och hållet eftersom jag vill ha lite säkerhetsmarginal
ifall jag vill ta ner landskapsnivån på något ställe framöver.
Japp, då kan jag
lägga tillbaka landskapssektionerna igen….
….och återställa nostalgiavdelningen
Och så hänger vi väl dit draperiet igen så är ordningen
återställd.
När jag tittar på nästa bild och ser hur lite av landskapet
som blir synlig banvall kommer jag att tänka på det gamla ordstävet: ”Mycket väsen för
lite ull, sa kärringen som klippte grisen”.
Det här var alltså mitt sätt att grusa och gräsa en banvall. Andra gör kanske på annat sätt och säkert med utmärkt resultat. Till skillnad från Karin Boye anser jag (i det här fallet) att målet är viktigare än vägen.
OK, What´s next?
Jo det blir det här. Terrängen, inte skivornas storlek ska få bestämma var skarvarna ska gå. En plattektonisk utmaning i skala 1:87.
Och inom kort lär väl gångstråket mellan stationshus och
källarverkstad se ut så här. Då är det skönt att det mesta av det kommande
arbetet kan utföras i källaren.
Slutligen vill jag säga att det är skönt att det här
banvalls projektet är klart innan jag åker till mässan i Älvsjö. Det vore inte
så kul att komma hem till stationshuset och det såg ut så här…
Supersnyggt Sture! Jag har alltid varit imponerad över hur strukturerat du jobbar. Det kan vara svårt ibland tycker jag, när den skapande processen är igång. Bra att du visar detta så pedagogiskt så att man själv påminns om det. Skall bli kul att äntligen få träffa dig i helgen.
SvaraRaderaTack för det, Simon! :-)
RaderaTja, det där med strukturerat, ja.... Som du ser på sista bilden i mitt inlägg ovan så är det inte alltid så strukturerat i mitt stationshus... :-(
Men däremot försöker jag hålla på principen att jag bara håller på med ett projekt åt gången, fast det ibland känns lockande att sätta tänderna i något nytt, mitt i, så att säga.
Till Älvsjö i morgon. Packar för fullt sedan flera dagar tillbaka. Du kan aldrig ana hur många gånger en pensionär kan vanka vankelmodig och tveksam mellan strumplådan och resväskan.
Vi ses i helgen!
Riktigt snyggt. Vet hur det känns att riva :-) Bra tips ang hur man lägger en banvall som ser realistisk ut. Fick en ide när jag ser dina kryddburkar. Tror jag skall gå ut i köket och botanisera i ekonomichefens kryddlager. Det kan ju finnas burkar som är halvfulla som snabbt kan ta slut :-) Så himla trist att jag inte kan åka till Älvsjö i helgen. Hoppas det kommer andra tillfällen att träffa dig och Simpan!
SvaraRaderaJa, att riva är lite deprimerande och att "riva till" som på sista bilden är mycket deprimerande när man nyligen haft det skapligt visningsbart. Men nu tror jag att jag aldrig mer ska behöva ha riktigt katastrofal kaos i stationshuset. "Infrastrukturen" känns faktiskt förhållandevis färdig.
SvaraRaderaJag önskar dig lycka till i "kampen om kryddburkarna" och beklagar förstås att du inte dyker upp i Älvsjö. Vi hoppas som sagt på andra tillfällen.
Bra med din steg för steg beskrivning. Behöver bli påmind om just det. Tyvärr har jag alldeles för många projekt på gång samtidigt. Det behöver jag lära mig av med.
SvaraRaderaTack för det, Staffan! :-)
RaderaVi ses väl i Älvsjö i helgen?
Fantastiskt fint resultat som vanligt Sture!
SvaraRadera