Värmeförlamning...??

Det känns som att det var alldeles nyss jag visade de här bilderna i bloggen.

Jag konstaterade då att den stränga vintern höll oss i ett järngrepp. Den igensnöade trädgården var ett hinder i mitt byggande eftersom det var svårt att ta sig mellan källarverkstaden och stationshuset. Man fick både pulsa och pälsa (på sig).
Det var då, det… 
Nu är det i stället värmen som håller oss i ett järngrepp och man behöver varken pulsa eller pälsa. Källarverkstaden, där bygget av Markusbo är påbörjat, är sval men trots det så är bygghastigheten minst sagt låg. Värmen ligger hela tiden i bakgrunden och förlamar all verksamhet och dessutom medför sommaren att den sociala aktiviteten ökar och flyttar fokus en smula från byggandet. Jag brukar ju säga att man ska se till att göra något i sitt byggande varje dag för att inte tappa farten men jag måste erkänna att jag inte riktigt förmått leva upp till min egen föresats den senaste tiden.

Min gode vän Hans Richert som även han bygger en banvaktsstuga skrev så här i ett facebookinlägg:Holmnäsets banvaktsstuga avancerar sakta men säkert”. Detta stämmer även på min banvaktsstuga, men bara till hälften, nämligen: ”Markusbo banvaktsstuga avancerar sakta”.
Tyvärr är det dock lite si och så med säkerheten. Jag känner mig lite ofokuserad och det känns att det gått nästan två och ett halvt år sedan jag byggde hus senast. Jag märker lite då och då att jag glömt hur jag brukade göra i olika moment. Det skulle kanske inte skada om jag läste min egen bok och mina egna artiklar för att fräscha upp minnet en aning.

”Nyhetstorka” är ju ett känt begrepp i tidningsvärlden den här årstiden och det gäller tyvärr även i min verkstad. Jag ska ändå försöka redovisa lite av det lilla (osammanhängande) som hänt sedan sist.
Förra blogginlägget avslutades med att jag visade att jag skurit ut en husgavel och tagit upp ett fönster som inte skulle finnas där. Gör om, gör rätt, alltså.

Fyra nya väggar skars sedan ut och fönstren placerades den här gången på rätt ställen.  Väggelementen limmades ihop och en bottenplatta skruvades fast för att staga upp huset.

En stagande platta monterades även upptill.  Jag skruvar fast plattorna i vinkellister jag tidigare limmat fast på insidan av huskroppen. Skruvarna är Märklins rälsskruvar, sådana som är gängade hela vägen.
Så där, nu har jag en stadig kloss att arbeta med.
På gaveln finns en sorts ”snickarglädje”. Jag använder ett pappark från Ristat och skuret. Vid bygget av en tidigare banvaktstuga försökte jag göra en exakt avbildning av förebildens snickarglädje. Det blev rena katastrofen! Om detta kan man läsa i AoH nr 3, 2014.  Nu väljer jag i stället den här ”lookalike-varianten” som är good enough for me. Kung i mitt rike, ni vet.
Nästa bild visar att jag skurit ut taket och limmat ihop det i nocken, löst vilande på husgavlarna för att få exakt vinkel. Jag har också tagit fram dragstiftet och börjat rita fönsterspröjsar.
Sedan limmet härdat ordentligt i nockskarven limmar jag dit ett par rätt vinklade förstärkningar.
En bandsåg är bra att ha. Dels kan man såga med den och dels kan man använda sågbordet som avställningsyta för detaljer i väntan på nästa moment. Ja, jag vet att det kanske inte låter så logiskt men innan man vet ordet av har man av en slump skaffat sig ologiska vanor.
Vid nummer 1 finns en påbörjad skorsten.
Vid nr 2, påbörjade fönster.
Nr 3, taket.
Nr 4, huskroppen som nu är primad.
Frågan om en lämplig faluröd färg kommer upp då och då på fora och fejja. Jag slår ett slag för den enklaste varianten:  En mörkröd rostskyddsprimer för bilar. Ger på ett ögonblick en godtagbar faluröd nyans. Sedan får man komma ihåg att det kanske inte är så lämpligt att måla alla faluröda kåkar i samma nyans. I det landskap där jag har mina bopålar är ju inte falurött direkt ovanligt men om jag ser mig omkring har husen ändå rätt skiftande faluröda nyanser.
Ja, det var allt för idag. I eftermiddag ska jag ändå pallra mig ner i verkstaden. Man kan ju lyssna på sommar-programmet när man arbetar. Idag med Fatima Bremmer som skrivit den utmärkta biografin om Ester Blenda Nordström. Kan bli intressant.
Slutligen kom jag på att jag trots allt inte varit så overksam på hobbyfronten den gångna veckan. I torsdags ryckte MJ-inspektionen ut till det utomordentligt trevliga Modelljärnvägens Hus i Alunda och fick Jocke Sannagård att medverka i en liten video. Kan beskådas här:

Kommentarer

  1. Tyvärr så tar värme på byggtakten även för mej...
    nu är det tur att i källaren i huset där jag har hobbyrummet
    där är det svalt...men på övre våningen där banan finns
    är det som att befinna sej i en Bastu....

    Roger/Forden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att även du hämmas av värmen, Roger. Din byggtakt kan ju annars stressa vem som helst. ;-)

      Radera
  2. Tycker du jobbar på bra Sture, i den här värmen är det ju bara överlevnad som gäller! :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Oscar, och i kväll överlevde jag med en kall grogg och Allsång på Skansen. :-)

      Radera
    2. I krig är alla medel tillåtna ;)

      Radera
    3. Japp, och nu är det ju verkligen "undantagstillstånd".

      Radera
  3. Roligt att följa dina kvalitets byggen Sture! Bra jobbat i denna värme! Själv har jag min anläggning på andra våningen...gissa om där är varmt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Anders!
      Ja, jag gissar att du har det varmt på andra våningen. Då är det ju tur att du kan jobba lite åt din hustru ute i friska(!!) luften, he, he.... ;-)

      Radera
  4. Tjusigt. Trevligt att få se detta lilla byggprojekt från start. Och jag håller med om att färgkartan med Falurött är rätt stor och varierande. Modelljärnvägens hus i Alunda är ett mkt trevligt utflyktsmål, det tycker även äkta hälfter som inte är så intresserade av MJ. Omgivningarna, trädgården och kaféet räcker mer än väl. Favoritbanan är just trädgårdsbanan och även Mariazellerbahn. Men jag ser fram emot att de får fart på Edgars vinterbana också. Måste nog ta en tur dit snart igen, det var ett par år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Simon, jag har ju skildrat detta projekt rätt så noggrant men nu märker jag att jag glömt bort att ta en del bilder. Ett ganska gott tecken, faktiskt, för då börjar jag bli fokuserad på bygget, något som jag saknat lite grand, hittills. Kul att du tänker dig ut till Modelljärnvägens hus - ser du Jocke ska du hälsa från mig.

      Radera
    2. Det är stärkt att du orkar jobba i denne hetta.
      //John

      Radera
    3. Man får bita ihop, hålla huvudet kallt och ha is i magen, John. ;-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kort rapport från (det stillastående) Nya Rossberga.

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90