Bygget av Nya Rossberga

  Ni kommer väl ihåg det här fotot? En bil och några figurer som står bredvid. Inga märkvärdigheter att ställa ut på anläggningen, eller… ? Åjo, vägen fram till detta enkla diorama var minsann krokig, backig, knagglig och dessutom DYR! Häng med och ta del av en förebildsbyggares vedermödor! Efter att jag kläckt idén om Bergströms dikeskörning gällde det att ta reda på vad han hade för sorts bil. Jag lät frågan gå till Sune och Olle i vår Rossbergabildgrupp och de var eniga i sitt svar: En grön Rover 90. Jag googlade och fick fram den här bilden: Ja, då var det bara att börja leta efter en sådan i skala 1:87. Bara och bara… Jag kollade alla tänkbara internetbutiker men ingenstans fanns någon modell i skala 1:87. Då började jag tänka i andra banor: Rover var ju en engelsk bil…. Engelsmännen har en egen modelljärnvägsskala, 1:76. Kanske den skulle gå att hitta i den skalan. Då blir den något större än i skala1:87. Men eftersom bilen ska stå alldeles i framkant på anläggningen och jag

  Förra avsnittet av den här bloggen avslutades med banvakt Larssons dikeskörning och en cliffhanger att det fanns ytterligare ett trafikmissöde att berätta om i Rossberga. Det missödet kan vi se på bilden här nedan. Men innan vi går vidare med historien ska vi orientera oss lite i byn med hjälp av nedanstående bild. Den som hängt med i bloggen vet att jag varit tvungen att möblera om rejält bland husen för att få med allt jag vill visa från min barndoms Rossberga. En regel vid landskapsbygge är att placera de intressantaste partierna närmast åskådarna. Hur har jag lyckats med det? Inte alls! Som man ser på bilden är det närmaste området (inringat med rött) rätt ointressant. Skulle jag kunna placera något där för att förbättra det hela och fånga åskådarens intresse? Jag erinrade mig då en historia om bonden Bergström som bodde ett stycke upp längs vägen som går in till höger, hitanför järnvägen. Bergström var född 1889 och blev änkling 1955. Han sökte då en hushållerska och fick na

  Nu är vegetations-uppgraderingen färdig på alla sektioner utom de två stora sektionerna längst in, på andra sidan ån. Eftersom jag vill ha anläggningen visningsbar inför sommarhalvåret  har jag ägnat en del tid åt att placera ut några detaljer och figurer på de ”färdiga” sektionerna. I dagens avsnitt ska jag visa lite bilder på detta. Vi börjar med järnvägsövergången på vägen upp mot byn i Rossberga. Den har nu fått reglementsenliga varningsskyltar. På anläggningen finns ytterligare två övergångar. Dessa saknar egentlig förebild men ska förstås ändå utrustas med skyltar. Så här: Längs järnvägen fanns stängsel. Utöver den gärdsgård jag redovisade i ett tidigare inlägg har jag också byggt en annan typ av trästaket. Staketet ovan har faktiskt en förebild som vi ser på fotot här. Vissa partier har jag försett med vanligt trådstaket. Nu förflyttar vi oss till Tyskbo anhalt. Efter ett medborgarförslag från en tioårig rossbergs-yngling beslöt man placera en Ingo-staty i anhaltsparken. En