Bygget av Nya Rossberga

Ja, då var ännu en sektion ”extensiv-färdig”. Här har vi utgångsläget. Sektionen kan vi kalla ”Östlunds-sektionen”, inringad på bilden. I förra avsnittet berättade jag om min tvekan vad gällde byggnadernas storlek. Jag snabbtillverkade två nya mockuper, något mindre än de tidigare. Snart ska vi se om de mindre mockuperna passar bättre in i det ”färdiga” landskapet. Så var det det här med markanvändningen. En del idéer fick jag från det här fotografiet… …och en del goda råd har jag fått från mina MJ-kolleger. Nå, hur blev det då? Jo, det ska jag strax visa men först några ord i största allmänhet om sektionsarbetet. Sektionerna är ju redan tidigare grovskulpterade men när jag ska köra igång arbetet märker jag alltid att vissa finjusteringar ändå behövs. Dessa ”finjusteringar” innebär nästan alltid ett oväntat omfattande skärande och spacklande. Så även på denna sektion. Tyvärr glömde jag att fotodokumentera detta…   😊 Nåväl, när spacklingen är klar börjar arbetet med v...

Måndag eftermiddag - en strålande vacker påskhelg går mot sitt slut. I morgon är det vardag igen och n u gäller det att sikta in sig på invigningen av Nya Rossberga/ 60-årsminnet av Ingemar Johanssons VM-seger. Frågan är då hur jag ligger till tidsmässigt med bygget. Nedanstående film är från den 21 september 2017. Där beskriver jag läget inför utbyggnaden. Dagen efter filminspelningen började arbetet med att riva det som måste bort till förmån för den nya delen. Det var då 653 dagar till den planerade nyinvigningen den 29 juni 2019. Nu är det 68 dagar kvar och man undrar om det blir något Nya Rossberga att inviga. Någonstans i mitt huvud hade jag förstås hoppats på att ”allt” skulle vara ”färdigt” till detta magiska datum, men det är bara att konstatera att så inte blir fallet. Nej, de flesta hus på min utbyggnad kommer då fortfarande att utgöras av frigolitmockuper men jag hoppas att åtminstone all mark ska vara strösslad. Varför hinner jag då inte bli ”färdig” på 653 dagar?...

Så har då Vilvalls-smedjan fått lite värmande grönska omkring sig. Huset låg vid Höksmossån vars vatten drev ett hjul som via remmar drev smedjans olika maskiner. Tyvärr blev det aldrig att jag var där och studerade och fotograferade metodiskt medan huset stod kvar så den enda bild jag har att gå efter, vad gäller det yttre maskineriet, är den följande. Den tog jag 1970 och här kan man ana hur vattnet har letts in under smedjan men att arrangemanget håller på att rasa ihop. Såvitt jag minns såg det likadant ut 1959. Vad jag sysslat med den gångna veckan är alltså att strössla de två sektioner som ska fylla igen det här tomma området bortom rälsen. Och så här ser samma område ut när de strösslade sektionerna är på plats. (Stig Johansson, om du läser detta kan du notera att jag faktiskt smugit in några tallar uppe på åsen.  😏) Och här har vi smedjan på lite närmare håll. Lite detaljströssling återstår. Nu har ja...

Här har vi då Vilvallen med omgivande ”spenat”. Men vad menade jag då med ”varvet runt, på sätt och vis ”? Jo, låt oss titta på nästa bild! Här ser vi att de smala sektionerna, till höger om rälsen, är urlyfta….. … och nerburna i källaren.  Det handlar om tre sektioner som jag tänker strössla vid samma tillfälle. När dessa är strösslade har all terräng ”hitanför spåret” fått vegetation. Då är jag alltså på sätt och vis ”varvet runt” i lokalen. Men den sektion vi fokuserar på nu är den nedanstående. Här ska Vilvallens boningshus och uthus stå. Men de ska ju inte ”sväva”, har vi fått lära oss. Nej de ska grävas ner till lämpligt djup i backen. Här är husgrunderna nergrävda. Men hoppsan, det där blev ju alldeles för djupt. Hur gör jag nu?  (Följande tillvägagångssätt har jag beskrivit tidigare men en repetition skadar ju aldrig.) Jo,  i varje urgröpning skruvar jag i tre träskruvar i cellplasten. (Se till höger på nedanstående bild.) Om j...

Så var då Nya Rossbergas sista ruckel färdigt. Resten av husen på anläggningen är rätt så raka och välhållna vilket känns lite tråkigt efter att ha vältrat sig i sneda vinklar, flagnad färg och utslagna fönsterrutor. Här kommer några bilder som tyvärr känns ganska ”hårda”. Jag borde nog ha bytt till vit bakgrund i min ljuslåda. Som vanligt har jag accentuerat förfallet eftersom det egentligen ska ses på en halvmeters håll. Och Staffan Holmer, notera gardinen på dasset.😏  Till bosättningen hörde också en jordkällare. Nu ska de här mockuperna bort och de riktiga modellerna grävas ner i frigoliten. Som jag redan tidigare visat på fejjan har jag haft besök av min vän Michael Magnusson. Han har för min räkning satt ihop AH-modells byggsats av en Volvo Rundnos. Bilen ska så småningom få tjänstgöra som mjölkbil på min anläggning. Notera att jag hittills inte visat något foto på uthusets förebild. Jag vill nämligen inte göra det alltför enkelt för dem som span...