Bygget av Nya Rossberga

Det har varit stillestånd i byggandet i en vecka på grund av familjeumgänge och värmebölja. För första gången på sju år har jag faktiskt badat kallbad några gånger. Men nu är tydligen den värsta värmeböljan över och då är det dags att ta nästa steg vad gäller Markusbo: Matkällaren och uthuset. På vårvintern, innan snön helt försvunnit, hade jag vägarna förbi och gjorde då en spontanvisit vid Markusbo. Lågskor och snö var dock ingen lyckad kombination så jag beslöt att återvända när våren kommit ordentligt, men innan löven slagit ut. Vilken felkalkyl! Det blev ingen vår utan det blev sommar direkt och mitt besök blev ogjort och är så fortfarande. Nu står mitt hopp till en lång, sval och lövfri höst när man kan ströva där utan att få värmeslag, myggbett, fästingar och ormbett. Jag vet sedan tidigare att den enda byggnad som finns kvar vid den gamla banvaktsstugan är matkällaren.   Den skulle jag kunna mäta upp och fotografera ordentligt och min avsikt var också att göra detta...

Ett litet steg, en liten kåk och en påfrestande värmebölja. Nu är emellertid banvaktsstuga 109, Markusbo, färdig. Det första huset på den nya avdelningen, alltså. Några steg på vägen dit: Även ett litet hus innehåller många moment. När man limmat ihop väggarna och gett dem ett tak får man en känsla av att man börjar bli färdig, men ack vad man bedrar sig. Här ser vi ännu en bild med olika delar från processen. 1.Själva huskroppen, utan snickerier. 2. Taket färdigt för ”inverterings-vädring”. 3. Husgrund i cellplast. 4. Påbörjad ytterdörr. 5. Skorsten under påklädning av tegelmönster. 6. Färdiga fönsterpaket. Taket vädrat och skorstenen monterad. Snickerier på plats – nu börjar det bli dags att sammanfoga komponenterna. Nu är även dörrhandtag, utelampa och stugans nummerskylt på plats. Dag för besiktningsfoto. Kameran är brutal och avslöjar alla skavanker och överdrifter. Jag ser genast att jag bör tona ner ochjämna ut diverse överdrivna ”blyertsvädringa...

Det känns som att det var alldeles nyss jag visade de här bilderna i bloggen. Jag konstaterade då att den stränga vintern höll oss i ett järngrepp. Den igensnöade trädgården var ett hinder i mitt byggande eftersom det var svårt att ta sig mellan källarverkstaden och stationshuset. Man fick både pulsa och pälsa (på sig). Det var då, det…   Nu är det i stället värmen som håller oss i ett järngrepp och man behöver varken pulsa eller pälsa. Källarverkstaden, där bygget av Markusbo är påbörjat, är sval men trots det så är bygghastigheten minst sagt låg. Värmen ligger hela tiden i bakgrunden och förlamar all verksamhet och dessutom medför sommaren att den sociala aktiviteten ökar och flyttar fokus en smula från byggandet. Jag brukar ju säga att man ska se till att göra något i sitt byggande varje dag för att inte tappa farten men jag måste erkänna att jag inte riktigt förmått leva upp till min egen föresats den senaste tiden. Min gode vän Hans Richert som även han bygger en...

Att man är modellbyggare är oftast inte till någon glädje/nytta för resten av familjen, men ibland händer det…. Ambulansen på bilden skänktes, efter viss modifiering, till vår dotter.   Hon ska flytta till en egen liten lägenhet i Uppsala och vi beslöt att som födelsedagspresent bjuda henne på kostnaden för en flyttbil. Men det är förstås roligt att kunna överräcka en mera fysisk-symbolisk present på födelsedagen och därför modifierades ambulansen enligt nedan. Här fick jag alltså nytta av färdigheterna i dekalering som jag fick vid bygget av min Bristol Freighter. Men hur står det då till i Nya Rossberga? Jodå, Bristol Freightern är som bekant klar och upphängd över Markusbo. Grantillverkningen är i stort sett också färdig. Eventuellt behöver jag komplettera lite sedan när landskapet färdigställs. Landskapet, ja… Jag vill ju ha anläggningen ”provisoriskt visningsbar” under sommar och höst så färdigbearbetningen av landskapet startar först efter att jag haft besök av någr...