Bygget av Nya Rossberga

Återuppståndelsen är ju ett aktuellt ämne i dessa dagar. Men den här gången handlar det om något så världsligt som en lada. Minns ni den här?  Den stod strax innan småskolan i Rossberga och var alltid lite spännande att passera på väg till och från skolan. Endast ett tomrum finns nu där ladan en gång stod och jag trodde den var försvunnen för alltid. Men så blir jag tipsad av min fläskvän Bengt Söderqvist i en kommentar här på bloggen att ladan återuppstått. Den blev nedplockad av en annan fläskvän, Olars-Erik, som sedan uppförde den i lite annan skepnad som garage i Horndal. Här har vi ett par bilder, tagna av Bengt, som visar. hur ladan ser ut idag. Snacka om återvinning!!😃 Bengt och/eller Erik kanske kan berätta lite mera om projektet?

Stilla veckan går mot sitt slut och jag får konstatera att det har varit en ganska stilla vecka även i Nya Rossberga. 😒 Men alldeles stilla har det inte stått. Vi ska kika lite på vad jag haft för mig. I förra avsnittet konstaterade vi att utrymmet för småskolan, på dess nya plats, blir lite snålt. Hur löser vi då det? Jo vi breddar helt enkelt ramverket en decimeter genom att lägga till ytterligare en ribba.....  ...och limmar en decimeterbred cellplastremsa kant i kant mot den befintliga skivan. Här vill jag återigen slå ett slag för lågtemperatur-smältlim. Fogytorna behöver inte vara alldeles jämna eftersom limmet i sig fyller ut. Limmet kallnar/härdar på någon minut, alltså ingen väntetid. Bitarna sitter som berget men går ändå att bryta isär om man tar i ordentligt. Nu gäller det hur jag ska placera småskolan med uthuset, samt den gamla ladan på den utökade ytan. Här har jag ställt ut kåkarna på prov. För att göra det hela lite mera spännande diagonala...

Det här med att kommentera ett inlägg har visat sig lite komplicerat. Det dyker upp en massa alternativ vars betydelse man inte förstår och så hamnar man lätt på avvägar. Jag ska nu försöka visa en variant som jag tror att alla ska klara av att använda. Häng med här! Nedanför det inlägg du vill kommentera hittar du texten "Ange din kommentar". Klicka på den texten! När du klickat på texten "Ange kommentar" dyker nedanstående upp. Klicka då FÖRST på nedåt-pilen till vänster om "redigera". N  När du klickat på pilen till vänster om "Redigera" dyker dessa obegripliga valmöjligheter upp. Du ska då välja "Anonymt" eftersom det är det allra enklaste sättet att få iväg din kommentar. Att framträda som "anonym" kanske inte låter så roligt men kom ihåg att du kan sedan underteckna med ditt namn  i kommentaren.  När du klickat på "Anonymt" är det fritt fram att börja skriva i fältet "a" där...

I arbetet med att göra en förbättrad manual för hur man lägger in kommentarer hände det som inte får hända...🙈🙉 På något sätt råkade jag radera alla kommentarer jag fått på de senaste inläggen. Ingen ska alltså känna sig refuserad/censurerad. Det var en ren olyckshändelse. Hoppas att ni inte avstår att kommentera i fortsättningen på grund av det här. (Jag fortsätter att leta - kanske finns de raderade kommentarerna någonstans och går att återställa.)

Måndag i påskveckan och dags för en uppdatering av bloggen. Dagens titel, ”Vadan och varthän?” är lite tvetydig som vi snart ska få se. Närmast ska jag försöka svara på frågan ”varthän”, det vill säga vad ska jag göra nu när Nya Rossberga-hörnan är provisorisk-färdig. Precis som Oscar var inne på i en kommentar så rör jag mig åt höger in på det blivande skogsområde jag brukar kalla Västmanland. Nu blir det lite begreppsförvirring eftersom småskolan kommer att byta landskap, hemska tanke!! 😕 Nåja, vi kastar väl först ett öga på hur det ser ut i startskedet. Rälsen monterad på ett glest träskelett. Skelettet måste förtätas för att cellplastlandskapet ska ha något att vila på. Så här ser det ut från sidan Sträckan blev inte så lång som jag föreställt mig när jag planerade. Eftersom området nu ligger alldeles nära betraktaren avser jag att bygga småskolan i ”riktig” skala, nämligen 1:87. Då får jag göra en ny mockup. På bilden ser vi den nya mockupen till höger. Den l...

Först lite statistik. Igår var det fyra veckor sedan jag sjösatte den här bloggen. Jag hade inte en aning om hur utfallet skulle bli. En blogg uppfattas kanske som lite mera ”privat” än ett forum eller en Facebookgrupp. För att uppmuntra och underlätta för eventuellt intresserade att hitta hit beslöt jag mig för att lägga in en länk på Facebook varje gång jag gjort en uppdatering av bloggen. Som administratör har jag tillgång till statistik om bloggen och kan nu se lite grand hur det har gått. Mina tio senaste  inlägg har i medeltal 940 visningar vardera. Totalt har bloggen 18 100 visningar. (Den senaste siffran betyder alltså inte att 18 100 olika personer besökt bloggen. Samma person kan ju generera ”klick” på flera ställen i bloggen.) Jag är förstås väldigt nöjd att så pass många finner bloggen värd att besöka och jag hoppas att intresset håller i sig. ”Nya Rossberga” är knappast någon viral kioskvältare men vad gäller antal besökare kan vi  nog i alla fall...

Skönt att placeringen av småskolan äntligen blev bestämd så jag kunde börja fokusera på något annat. Jag har nu ägnat ett par dagar åt att få området innan för rälsen i Nya Rossberga-hörnan ”provisorisk-färdigt”. Med detta kryptiska uttryck menar jag att terrängen är formad och målad och att husmockuperna är på plats. Jag vill gärna ha hela   anläggningen ”visningsbar” så snart som möjligt. Därför ska jag nu lämna området innanför rälsen och gå vidare med kartans vita fläckar, bokstavligt talat. Men först tar vi väl och kikar lite på det ”färdiga” området. Här ser vi det i helikopterperspektiv….. …och här i lite normalare betraktningsvinkel. Notera det lilla huset vid pilen. Det är ett nytt hus på anläggningen, nämligen den lilla anhalts-kuren vid Tyskbo, ditplacerad på begäran av min ”extern-konsult”, tillika fläskvän, Kjell Gustavsson. Nytt är också huset på östra sidan av järnvägen borta vid Vilvallen. Det är den gamla smedjan som låg   vid Höksmossån, här fo...

Efter mycken vånda har jag nu bestämt hur jag ska göra med småskolan. Den enkla varianten, att helt enkelt strunta i den, var förstås väldigt lockande men avvisades ändå rätt kvickt. Jag säger som John Kennedy om Apolloprojektet: - Vi åker inte till månen för att det är lätt. Vi gör det för att det är svårt. Nå, var hamnade då skolan? Innan jag låter täckelsen falla frågar jag: För vem bygger man sin modelljärnväg? Svaret kan verka självklart – man bygger den förstås åt sig själv. Men jag tror ändå att många, i likhet med mig, har i bakhuvudet att man också vill visa upp anläggningen för andra. Och för vem/vilka vill jag visa upp Nya Rossberga? Jo, främst förstås för folk från trakten för vilka igenkännandet blir extra värdefullt. Utifrån denna ”folk från trakten-aspekt” har jag resonerat så här: Jag är ganska nöjd med delen till vänster i Nya Rossberga. Ås-partiet borde vara lätt igenkännbart för de flesta. Även partiet med kvarnen känns rätt OK. Att då med skohornsprincipen ...